Nytt år som företagare

Det ser positivt ut för Sverige enligt nyheterna. Innebär det också att vi småföretagare kommer att få det bättre? Kanske för vissa och kanske inte för andra. Att få det bättre betyder för de flesta att det strömmar in mer pengar och att problemen minskar med att driva företaget. Uppenbart minskar inte antalet regler och rapporteringar till myndigheterna. Regeringens mål att minska krånglet med 25 % gick inte att genomföra utan enligt den senaste utvärderingen har krånglet minskat med 7 >% men givetvis är det svårt att mäta detta. Det beror på vilken typ av företag man har och vilka regler som är krångliga för det enskilda företaget. å för många är det ingen skillnad. Myndigheternas vakande öga består och lättnaden är liten. Det gäller att sträva på och hoppas på att inget blindskär finns i farvattnen.
Ha det bra och lycka till

Julstök och bokslut

När året närmar sig sitt slut gäller det att både fixa jul och ha koll på årets resultat. Om några kostnader kan tas eller skjutas på så påverkar det kanske årets resultat från plus till minus och resultatet kan får man sedan leva med när det gäller bokslut och eventuell kreditvärdighet mot leverantörer och banker. Det kan också handla om skatteplanering så att man inte åker på en skattekostnad som är onödig. Kanske dessa medel behövs nästa år för att kunna göra nödvändiga investeringar och satsningar. Så nu gäller det att veta var man står och vad man är på väg.
För många innebär det att det är mellandagarna som är kristiska med inventeringar preliminära bokslut mm. Ja det är företagarens julpyssel.
Förhoppningsvis har det gått bra och framtiden kan betraktas med utgångspunkt från svarta siffror är det röda så är det tråkigt trots att det är julens färg.
Gott slut och på återseende nästa år!
Tack för att ni läser min blogg och ge gärna lite kommentarer om vad ni tycker är värt att läsa och vad ni kanske vill ha mer av.

ESF, Socialfonden, en farlig finansiär

jag har tidigare varnat för strukturfonderna som kan bli en fälla för ett företag som får stöd rån strukturfonderna. Nu har jag från fler kollegor hört liknande historier från socialfonden. De pengar som de betalar ut i stöd till olika utbildningsprojekt för personalen har massor med "dolda" regler som kan uppenbara sig efter det att projektet påbörjats. Det kan gälla upphandlingar av utbildare eller konsulter eller hur man räknar kostnader, som inte följer vanliga bokföringsregler utan här finns massor av kostnader som inte är legitima enligt ESF trots att det är kostnader för projektets genomförande. Det hela slutar ofta i att man inte får ut den ersättning som är tänkt och att risken är att man dessutom får betala tillbaka redan utbetalda medel. Så varning för ESF det är inte en verksamhet som man kan lita på.
Dessutom dyker det upp granskare som har en tjock regelbok i bakficka som endast är intresserad av att paragraferna följs, helt ointresserade av resultatet!

Politiker i soffan

Politiker gillar att synas och höras. Det leder numera till att man tycks tacka ja till alla TV program där man får vara med. Oftast är det idag olika typer av nöjesprogram som vill ha med politiker och ställa konstiga frågor om allt möjligt. politikerna nappar under mottot att så länge man syns och hörs finns man och då får man väljare. Det tycks vara en allmän uppfattning att man röstar på politiker och partier som ofta syns i de mest skilda sammanhang. grundtanken är att väljarna är dumma i huvudet och röstar på den man känner igen. Åsikter och meriter spelar ingen roll, man skall vara TV kändis. Maud Olofsson sa häromdagen i en sådan soffa att det var hennes jobb! Jag som trodde att hon som näringsminister skulle arbeta med näringslivets utveckling och förnyelse, men det gör hon genom att låta sig intervjuas om sin smak och synen på humor.
Tänk om samtliga våra folkvalda skulle ägna sig åt att försöka skapa ett bättre Sverige och att via en livfull debatt hitta lösningar på svåra problem och att ägna sig åt att hitta hållbara långsiktiga lösningar. Men detta är ju inte politikernas roll längre, man skall synas och vara som folk är mest så man får röster och kan sitta kvar som statsråd. Det hela leder till ett stagnerande samhällsbyggande och till att makten ligger hos alla tjänstemän och byråkrater som förvaltar det som finns. Att skapa nytt det verkar inte vara på agendan mer än några veckor innan valen, sedan somnar det hela in igen och folk bryr sig inte.

Många myndigheter silar kameler och jagar mygg

DO eller som det heter Diskrimineringsombudsmannen, har nu under lång tid försökt få olika personer fällda i domstol för diskriminering, det kan gälla väldigt många skitsaker som förs till domstol till stora kostnader och med ofta löjets skimmer över sig. Lyckligtvis får DO oftast backning i domstolarna men det innebär inte att det skapas massor av lidande och frustration såväl hos de personer som släpas inför rätta som hos de personer som tror att deras sak är av sådan vikt att det är lönt att driva stora och kostsamma rättegångar mot andra människor som sedan frikänns. Tyvärr är inte DO ett avvikande exempel utan det finns andra myndigheter som också med förkärlek river upp himmel och helvete och drar personer inför rätta för saker som uppenbart är slarv och inte en uppsåtlig brottslig handling. Värst är det antagligen när ekobrottsmyndigheten driver ärenden. Blotta namnet på myndigheten kan få folk att anse att de anklagade måste vara skyldiga och då till det värsta man kan tänka sig. Ekobrott! Det låter förfärligt. Mycket stora resurser har getts dessa myndigheter för att de skall bevaka samhällets intresse. Tyvärr verkar det som om deras arbete i stora delar är fullständigt felinriktat och misslyckat med stora konsekvenser för utsatta människor.
Det som bör göras är att kraftigt minska resurserna för dessa myndigheter och att se till att de bemannas med kompetenta människor som kan sovra ut kamelerna och strunta i myggen

Sverige är ett janteland

De flesta svenskar vet vad jantelagen betyder. Anledningen till det är antagligen att de flesta svenskar lever efter Jantelagens ideal och beter sig som jantelagen föreskriver. Visserligen är det inget man erkänner öppet utan det är något som man verbalt kan slå ner på, men när det kommer till kritan gäller jantelagen.
Resultatet av jantelagens grepp över det svenska sinnet är tyvärr mycket negativt.
Det kan gälla den dagen det knackar på dörren till ett företag och det stiger in en person som på dålig svenska förklarar att man har en mycket stor exportorder i bagaget för företaget. Efter mycket möda får personen kanske träffa en försäljare på företaget. Snabbt förklarar försäljaren att de inte tror att det finns någon som kan ordna en affär med det aktuella landet och affärer av den storleksordningen är bara fantasier. Att invandraren tror att han kan fixa det är befängt och orealistiskt! Men verkligheten var att personen som knackat på hade en kusin som var chef för inköpen av aktuella produkter så det var verkligen möjligt, men jantelagen slog ner invandraren direkt och exportordern hamnade i Tyskland istället.
Ett annat exempel som manar till eftertanke är att skattemyndigheternas granskning av företag och personer ofta härstammar från anonyma tips! Ja det är en granne som retar sig på den nya bilen, semesterresan, eller något annat som man själv inte har och förklaringen som man kommer på är att grannen säkert inte betalar den skatt han borde och så skickar man ett brev till skattemyndigheten och talar om att man vet att grannen skattefuskar. Jante har slagit till.
En Svensk talar aldrig om hur mycket pengar man tjänar eller har i förmögenhet. Har man mycket gäller det att inte sticka ut. Inte köpa en vräkig bil, båt eller hus. Det leder bara till avund och problem med grannar och andra i Jantelagens Sverige.Ja så kan man fortsätta.
I många länder är det faktiskt tvärt om och i dessa länder är det faktiskt roligare att bo. Jag har bott i USA och där uppskattade man verkligen att det gick bra för någon och att berätta om goda affärer och andra framgångar var ett stående samtalsämne.
Vägen till förändring är dock svår och lång men vi kommer om vi hjälps åt att kunna bli mer positiva och se framgång som något bra även om det gäller andra än en själv.

Myndigheterna gillar inte politiker

i Sverige finns en inbyggd konflikt mellan politiker och myndigheter. trots att alla myndigheter tillkommit genom politiska beslut verkar det som om myndigheterna hamnar allt oftare i konflikt med våra folkvalda. kanske det beror på att myndigheterna är full av "experter" på de områden som man verkar inom medan politiker kan ha o0lika uppfattningar baserade på politiska utgångspunkter på aktuell fråga. Enligt myndigheterna tycks politikerna vara amatörer som lägger sig i områden som man inte behärskar. Dessutom vet alla myndighetspersoner att politiker kommer och går medan myndigheten består. En politiker som gör något kontroversiellt åker ofta ur politiken medan en myndighetsperson kan gömma sig bakom myndighetsfasaden och sitter därför kvar.
Kontentan blir att politiker har allt mindre att säga till om och myndigheterna tar över. Det innebär att de verkliga makthavarna inte längre är politiker utan myndighetspersoner, dvs handläggare. Dessa kan då sätta sin egen agenda och driva frågor som man kommit fram till är viktiga.
Resultatet har blivit skattemyndigheter som jagar företagare medan politikerna säger att de skall värna om företagsamheten och att de vill göra olika saker för att företag skall startas och utvecklas. Skattemyndigheten o andra sidan letar med ljus och lykta efter skurkar bland företagen och hittar man inga så får man ändå jaga de som man granskar.
Så idag härskar byråkraterna.

EU stöd farligt

Akta er för att vara med i EU finansierade projekt!
I Sverige finns det lite olika sätt att få EU stöd. Det kan vara via socialfonden (ESF) eller från Tillväxtverket (Strukturfonderna) eller direkt från något EU program.
Gemensamt för de projekt som går via svenska myndigheter är att det finns en oerhörd mängd specialregler, dvs som vi hittat på i Sverige, som försvårar och gör det ännu mer krångligt än det redan var från EU.
Risken är mycket stor att det som från början verkade vara ett smart sätt att få tillgång till finansiering eller bidrag för ett projekt vänds till att bli en fälla.

Ett exempel visar hur det kan gå. Ett företag söker stöd från tillväxtverket för att genomföra ett produktutvecklingsprojekt tillsammans med flera andra företag. Det är en produkt som inte finns på marknaden men som skulle kunna effektivisera sjukvården.
Projektet godkänns och utvecklingen kör igång. Det är bråttom att komma fram snabbt för det finns en första kund som delfinansierar projektet och denna är en offentlig myndighet (annars hade man inte fått några pengar, det är bara offentliga medel som kan medfinansiera EU medlen, privata pengar räknas inte!). När den första fakturan till tillväxtverket skickas (det kallas rekvisition) uppstår massor med frågor, här är några exempel:
Momskostnaden får inte tas med trots att momsen inte är avdragsgill i verksamheten!. Det innebär att företaget får stå för momskostnaden, genast ökade projektkostnaden med 25 %. De personer som arbetade i projektet körde tjänstebil till det ställe där projektet genomfördes. Nej igen, kostnader för tjänstebil ersätts ej. Projektledaren hade valt att avsätta en del av lönen i en pensionsförsäkring som företaget betalade. Nej igen, kostnader för pensionsförsäkring ersätts inte. Projektet drevs i en lokal där man även hade en del annan verksamhet. Nej igen ingen ersättning för lokalkostnader när man delar den med andra. Projektet använde sig av flera underleverantörer. Leverantörer som företaget använt i 10 år. Tyvärr deras arbete skulle ha upphandlats i offentlig konkurrens! Dvs företaget skulle annonserat i tidningarna och där möjliggjort för vem som helst att komma med anbud och givetvis också få information om projektets allra hemligaste delar. Kontorsmaterial som användes i projektet kunde man inte få ersättning för eftersom dessa tagits från företagets förråd och inte specialköpts till projektet. Ja det finns mer men det orkar ni antagligen inte med.
Så kommer slutklämmen. Hur lång tid tror det det tog att få ut några pengar? När projektet startades varnade handläggarna för att det skulle ta 2-3 månader. I verkligheten tog det mellan 6 och 10 månader att få ut pengar och endast 50 % av det man beviljat betalades ut. Dvs totalt var det 25 % av kostnaderna som täcktes av EU medlen. När företaget summerade den tid och det besvär som gått åt i kommunikationen med tillväxtverkets handläggare visade det sig att det var ett nollsummespel. Dvs kostnaderna för att få EU medlen från tillväxtverket var lika stora som de medel man fick utbetalda. Dessutom hade det tagit mycket tid från ledande personer i företaget som varit tvungna att engagera sig i det hela för att det inte skulle bli fullständig katastrof.
Lärdom för företagare: Akta er för att söka stöd från EU i vart fall när det gäller ESF eller tillväxtverkets pengar. Strukturfonderna är det värsta som hänt svenska företag! Tänk vad mycket bra som skulle kunnat göras med alla dessa medel som byråkraterna på tillväxtverket förstör

Varför lever vi i en rättsosäker stat?

Vittnesbörden är många.
Skattegranskare som hoppar på enskilda företagare eller personer. Det finns ingen chans att få rätt utan myndighetspersonen som har hela statens kapacitet i bakfickan, rättsväsende, olika instanser för överklagan, ja alla är myndighetshjälpande.
Personer som arbetar på någon myndighet där man kontrollerar att individer eller företag följer lagar och bestämmelser. Ja de måste hitta skurkar annars har de inget jobb. Så de hittar skyldiga i en proportion till antalet handläggare, precis som Stasi i DDR växte till att till slut omfatta cirka 10 % av befolkningen så växer granskarna i antal eftersom varje granskare självklart hittar ett visst antal skyldiga, om man inte gör det blir man av med jobbet.
Polisen måste hitta brottslingar inom det område man verkar, sålunda letar Ekobrottsmyndigheten upp skyldiga ekobrottslingar i proportion till antalet poliser och åklagare.
OSV.
Vi har nu ett samhälle där ett stort antal personer har som arbete att jaga reda på skurkar och banditer enligt den definition som respektive granskare har i sitt regelverk.
Alla hotas vi av denna jakt. Det finns ingen möjlighet för någon att inte åka fast om en granskare ger sig på personen i fråga.
En skattegranskare kan sänka alla företag. Genom att ifrågasätta en kostnad i verksamheten och sedan hitta olika typer av regler och tidigare domar kan man t.ex påstå att resekostnader i verksamheten inte är avdragsgilla eftersom ....... Det kan t.ex ifrågasättas hur sambandet med en enskild resekostnad ser ut och de affärshändelser man har. Jag har en bekant där alla resor som företagaren gjort under ett år underkändes, det var cirka 200.000 kr som i huvudsak använts för internationell marknadsföring och etablerande av återförsäljare. Företagets intäkter var till 100 % exportintäkter men skattemyndigheten ansåg och fick rätt i två instanser (sedan tröttnade företagaren och la ner verksamheten). De motiv skattemyndigheten förde fram var att resorna gjort i anslutning till lov (höstlov, vintersportlov, semestrar, mellandagslov, sommarlov, klämdagar,födelsedagar, över helger. Ja tdpunkter som uppenbart skattemyndighetens anställda ansåg vara ledig tid och resor som då gjordes måste vara privata. Man kunde inte acceptera att företagaren arbetade vid sådana tillfällen och skattegranskaren fick rätt: Döm själva!
Så vi har en stat som jagar medborgarna.
Dessutom inbillar dessa myndigheter oss att vi lever i den bästa av världar.Genom statistik, egna undersökningar mm så framför man att Sverige är bäst.
Tänk att så var det faktiskt också i DDR, Sovjet, Kuba, Kina, Korea och en lång rad andra länder. Ja frågan är om inte de flesta länder inbillar invånarna att man lever i den bästa av världar, argumenten är olika men resultatet detsamma.
Vi skall vara glada och tacksamma för att staten tar hand om oss.

Att bli rik på en bra ide

Många drömmer om att bli rika genom att de får en bra ide eller uppfinner något. Det finns massor med exempel på människor som fått en ide som de sedan skapat en affärsverksamhet kring. Denna dröm om framgång och rikedom stannar dock hos 99 % i att vara en dröm.
Vad är orsaken till det?
Ja svaret är nog att det faktiskt är ganska lätt att få en bra ide. Men det räcker inte. Även om iden är så bra att den skulle gå att få patent på så är det fortfarande oerhört långt från ide till pengar.
Det som krävs för att en god ide skall bli en framgångssaga är nämligen något helt annat än en bra ide nämligen en förmåga att ta iden till marknaden. Då först kan det bli pengar av det.
Så sanningen är nog den att det är så gott som omöjligt att bli rik på en bra ide.
Däremot kan man bli rik om man tar en bra ide hela vägen till det finns någon som vill betala för iden eller de produkter som iden kan skapa.
Om man vänder på betraktelsen och tittar på de som tjänar stora pengar baserat på en uppfinning eller ny affärsidé så ser man personer som har en stark drivkraft, entreprenörer, som har förmågan att finansiera, entusiasmera,bygga nätverk, sälja och göra bra affärer. Så om du vill bli rik så skall du inte sitta och fundera på goda idéer och uppfinningar du skall i stället träna din förmåga att driva saker vidare och att göra bra affärer

Produktutveckling vägen till framgång

Många företag släpar efter med sin produktutveckling. Det ser man inte minst när man är på utländska mässor och där möter massor av nya produkter. mina kollegor som har tillverkande företag åker ofta hem med en klump i magen. Den egna produkten är ofta inte alls så bra som man tror om man jämför med vad som kommer ut på marknaden.
Kanske det är så att vi svenska företagare börjar sacka efter. Vi har länge trott att vi var världsbäst på ny teknik och uppfinningar men tyvärr verkar det alltmer likna en from förhoppning.
Vad kan man då göra? Att satsa på produktutveckling är dyrt och dessutom riskfyllt. Det är stor risk att det man satsar inte leder till målet. Det känns också ofta svårt att satsa på något som i bästa fall börjar ge pengar tillbaka om 3 till 5 år.
Förr i tiden fanns det olika former av risklån som var kopplade till satsningen på en ny produkt och som avskrevs om det gick fel. Det var ett bra system som gjorde att många nya produkter utvecklades och skapade arbete och vinster. Idag tycks allt sådant vara borta. Det verkar som om staten tagit sin hand från sådant och det är synd för det behövs och det ger för staten bra avkastning i form av framtida skatteintäkter.
Mitt förslag är därför att staten borde avsätta en del av det som idag går till olika myndigheter som Tillväxtverket, Vinnova Almi med flera till en regionalt fördelad riskfond för produktutveckling. Det skall då inte vara nya bidrag till ALMI utan låt pengarna administreras av några erfarna företagsledare.

Strukturfondernas handläggare är superbyråkrater

Strukturfondens handläggare har alltmer blivit superbyråkrater som med ljus och lykta letar efter paragrafer och omständigheter som de kan slå ner på när de granskar de pågående projekten. Det hela börjar mer och mer likna en Kafka pjäs. De anser att alla andra regler och bestämmelser är underordnat strukturfonden. Det gäller sålunda att följa deras anvisningar och regelsystem in absurdum för att kunna räkna med några utbetalningar av medel. De struntar fullständigt i om projekten blir bra eller dåliga, de är endast intresserade av att alla paragrafer i administrationen och rapporteringen följs.
Antagligen är förklaringen att de inte kan själva verksamheten utan endast vilka olika krångliga paragrafer som finns. Dessutom är det inte bara EU bestämmelser utan Tillväxtverket har sett till att lägga på ännu fler regler så att vi i Sverige har ett regelsystem som endast deras egna handläggare behärskar.
Så mitt förslag är att flytta över handläggningen av strukturfonderna till någon bank eller annan privat verksamhet

Myndigheter jagar privatpersoner och småföretag

Det finns väldigt många myndigheter i Sverige. På dessa arbetar ett stort antal människor som har till uppgift att se till att lagar, regler och anvisningar av allehanda slag följs av allmänhet och företag. Antalet regler och bestämmelser är mycket stort och det är inte möjligt för någon individ eller mindre företag att hålla reda på alla regler och bestämmelser. Det gör att alla människor i landet bryter mot någon regel, lag eller anvisning. Oftast är det problemfritt men de som är satta att kontrollera bygger hela sin försörjning på att man spårar upp och lagför eller på annat sätt bestraffar de som bryter mot det man är satt att bevaka. Det kan gälla hur man fyller i rapporteringar till en myndighet, huruvida man bryter mot någon lag, tex, miljölagar, skattelagar, eller om man är ett företag om man har jämställdhetsplan, mm mm.
Från myndighetsperspektivet måste man hitta skurkarna som inte följer de bestämmelser man är satt att bevaka. Om man inte hittar några riskerar man att mista jobbet eller att ens tjänst dras in. Hur hittar man då "skurkarna" ja en uppenbar och vanlig väg är genom tips från allmänheten. Ett tips anser man ofta är lika med sanningen, om någon har anmält personen eller företaget så är motivet enligt myndigheterna att man vill se till att lagar och regler efterföljs. I verkligheten är det annorlunda. De som anmäler har nästan alltid en egen agenda. Om det är ett företag som anmäls så hittar man med största sannolikhet en konkurrent bakom anmälan. Gäller det en privatperson som anmäls så är det någon som vill denne illa, kanske en granne, en arbetskamrat eller någon som blivit förbannad av någon anledning. Bästa sättet att hämnas eller ge sig på en person är att anmäla vederbörande till några myndigheter.
Vi har nu en situation i Sverige med ett stort antal angivare och ett ännu större antal myndighetsanställda som skall rapportera att man hittat och straffat "skurkar".
Eftersom alla bryter mot någon lag eller bestämmelse är vi alla skurkar och några ett antal åker varje år dit och får sitt straff.

Var det detta samhälle vi ville ha införde alla dessa lagar, regler och anvisningar?
Har det fört med sig att det blivit ett bättre och tryggare land att leva i?
Mår vi svenskar toppen tack vare detta?
Mitt svar är solklart. NEJ

Svenska myndigheter är farliga för demokratin

Flera svenska myndigheter har bildats för att ta hand om politiska frågor. Gången har ofta varit att en fråga kommer upp på den politiska dagordningen. Politiker har svårt att se hur frågan skall hanteras och man tillsätter därför en utredning. Utredningen går igenom situationen och föreslår att man bildar en myndighet som tar hand om frågan.
Beslut fattas och utredaren utses till generaldirektör för den nya myndigheten och frågasn kan därmed politiskt begravas. Men tiden går och myndigheten s anställda och ledning arbetar för att myndigheten skall expandera, få mer resurser och man identifierar därför efterhand mer och mer insatser som myndigheten behöver ägna sina krafter och och budgeten för myndigheten förstärks successiv. Ett "expertkunnande" etableras också på myndigheten så att ingen politiker kan komma och lägga sig i. Varje år skickar myndigheten in vad de vill göra kommande år och hur mycket pengar de behöver. Det är alltid mer pengar som behövs enligt myndigheten.
Till sist finns det inga politiker som kan mäta sig med myndigheten utan de är etablerade med en verksamhet som kommer att fortgå utan att någon kan dra ner eller lägga ner den. Ju viktigare område som myndigheten enligt deras uppdrag skall hantera desto svårare blir det för politiker att lägga sig i. De är ju experter och så fort en politiker börjar lägga sig i så mobiliseras myndighetens resurser för att försvara sig. Ett fint exempel är "Styrelsen för Teknisk utveckling" Det var ju uppenbart svårt för politiker att lägga sig i dvs hindra teknisk utveckling. När verksamheten blev för apart tog man ett steg vidare och det blev "Närings och teknikutvecklingsmyndigheten (NUTEK)" Bara namnet klargör ju att den myndigheten kan man inte ge sig på. Självklart vill vi ha. Nuvarande regering planerade att avveckla NUTEK på grund av en massiv kritik från näringslivet. Vad hände då myndigheten bytte skepnad igen. Denna gång till Tillväxtmyndigheten ! Ja så går det vidare och statens pengar garanterar verksamheten oberoende hur den fungerar. Med tiden har myndigheterna blivit den viktigaste maktfaktorn.

Väljarna vill veta hur partiernas visoner ser ut!

När man följer de olika utspelen som görs inför valet kan man inte låta bli att notera att det mer och mer liknar reklamkampanjer. Det gäller uppenbart att sälja in sig till så många grupper som möjligt och att göra ner konkurrenternas politiska program och frågor. Det hela är numera en fråga om teknikaliteter. Dvs hur man skall göra för att nå ett visst mål, t.ex sänka ungdomsarbetslösheten. Man utlovar olika effekter av olika insatser, som t.ex sänkning av arbetsgivaravgifter, utbildning, lärlingsplatser etc. Så går det vidare inom område efter område. Väljarna förväntas vara domare som väljer det alternativ som verkar mest trovärdigt. Usch vad detta är trist. Få väljare har insikt och kunskap om vad olika typer av åtgärder, skatter, avgifter, regler, lagar egentligen leder till och de är kanske också ganska ointresserade. Det man som väljare vill höra är ju fina visioner om framtiden. Vad vill man nå för samhälle. Hur skall man komma dit. Vilka är framtidsfrågorna? En gång i tiden var det klasskamp och visionen om rösträtt och människors lika värde. Detta är nu inte längre framtidsfrågor utan historiska frågor. Jag vill höra de olika partiernas vision om det framtida samhället. Inte eventuella finjusteringar i rådande system. Antagligen har miljöpartiet kommit in i politiken just av denna anledning, man har framställt sig som visionärer och att man har en agenda för att nå visionen. Det är bra men ändock bara inom ett område och dessutom frikopplat från andra viktiga frågor. Den som målar en bra och intressant bild av det framtida samhället- Sverige år 2050 det vore lockande och roligt att debattera.

Stoppa transfereringarna

De flesta människorna i Sverige får olika former av bidrag. Hyresbidrag, barnbidrag, bidrag till renovering,tak för sjukvård, tandvård,miljöbilspremie, mm. Alla dessa bidrag är ju pengar som man först får betala in till staten och sedan får man tillbaka pengarna för att användas på ett sätt som våra politiker tycker är bättre än om man själv valt hur pengarna skall användas. Transfereringssystemet kostar dessutom massor av pengar i form av handläggare som skall granska ansökningar, göra utbetalningar, kontrollera uppgifter, beivra fusk, förklara hur det fungerar, mm. Detta leder till att säkert minst 50 % av insamlade skatter som skall återbetalas till de som betalt in försvinner i form av administrativa kostnader för transfereringssystemet. Det innebär att om man inte hade något transfereringssystem utan att pengarna stannar hos individen skulle man få dubbelt så mycket över av dessa pengar. Vän av ordning påtalar då att ja men det gäller ju i så fall alla människor och inte bara de som skulle ha bidragen. Ja så är det alla skulle få mer pengar över. För att då ändå stödja t.ex barnfamiljer, så finns det faktiskt ett uppenbart bättre alternativ och det är att de som har barn får ytterligare minskad skatt räknat på antal barn. Då behöver man inte först betala in pengarna för att sedan få tillbaka medlen av staten. Detta gäller alla transfereringar. De som får bostadsbidrag idag skulle istället kunna få mindre skatt och på så sätt få pengar över till bostadskostnaden. Detta är dessutom ett rättvist system. Det innebär att alla får del av "bidragen" för respektive ändamål inte bara de som söker bidrag utan alla som uppfyller förutsättningarna för "bidraget" Med tanke på hur mycket transfereringskostnader som försvinner så blir alla individers ekonomiska utfall bättre i ett sådant ej bidragsbaserat system. Så om vi avskaffar transfereringssystemet och låter skattesystemet istället utformas så att de behövande grupperna får mer över så får vi en fantastiskt tillskott till hushållskassorna. Det sker med bättre effektivitet i samhället.
Alla de som idag arbetar med transfereringssystemet blir dessutom lediga för att göra nyttigare saker i samhället. Dvs vi skulle få en injektion av arbetskraft till alla andra sektorer vilket skulle öka tillväxten i landet och på så sätt ytterligare förstärka effekten av ett avskaffat transfereringssystem

Småföretagrarna missnöjda med politiken

När det är val tycks alla partier värna om alla grupper. politikerna tävlar i att ange så många olika grupper som möjligt när man säger vad man vill satsa på. Givetvis är även småföretagarna en sådan grupp. Alla partier "vet" vad som är bra för småföretagen och man talar om att småföretagaren bör rösta på det egna partiet för att få det bättre. Tyvärr verkar det som om detta igen bara är tomma ord. Det finns alltid en reservation med "om ekonomin tillåter" eller liknande. Dessa löfteskaruseller är nog ganska så meningslösa, i vart fall då det gäller människor som varit med några år. Vi vet att det ofta är tomma ord och dessutom är de föreslagna åtgärderna ofta något som ytterligare krånglar till tillvaron. Almi har fått massor av "riskkapital" till företag under innevarande mandatperiod. Det kan ju låta bra men vägen till dessa pengar för det enskilda företaget är oöverstiglig. Det gör att pengarna hamnar i några fås fickor och de leder inte till något lyft för småföretagare i allmänhet. Det som är många småföretags stora problem är istället alla myndigheter som krånglar till tillvaron och skapar ständiga problem som skall övervinnas. Det är skattemyndigheternas fullständigt oförutsägbara ageranden som över en natt kan driva företagaren ur verksamheten. Det kan också vara tillväxtverket eller Almi som hoppar på det enskilda företaget för att man brutit mot någon regel som varit okänd eller idiotisk för det enskilda företaget. Alla handläggare, byråkrater och liknande personer som har som uppgift att bevaka, utveckla eller stödja småföretagen är mycket riskfyllda och tidskrävande för företagaren. Om alla dessa pengar som snurrar i den världen istället ficks stanna kvar hos människor (företagare och andra) så skulle samhällsutvecklingen bli betydligt intressantare, snabbare och mer individanpassad. Så det bästa politiker kan göra är att avveckla myndigheter och regler som styr och tar företagens tid och resurser.

Lägg ner tillväxtverket

Att en myndighet skall få hantera statens och EUs medel för utveckling av företag är bedrövligt. Det hela har helt spårat ur. Krångliga regelsystem och spärrar för företag att vara med i olika program verkar vara deras främsta bedrift. Nej det enda raka är att lägga ner verksamheten och låta utvecklingsmedlen gå direkt till företag. Det kan göras på många sätt. Medlen från EU kan företrädesvis hanteras av banker och medlen från svenska staten kan fördelas till företagen genom att minska arbetsgivaravgifterna för företag under 250 anställda (gränsen för SME och därmed stödberättigade enligt EU)
Detta skulle ge en kick till företagande och det utan att det skulle sitta massa byråkrater och få lön från utvecklingsmedlen för att bedöma företag, granska deras projekt och fatta beslut om vad man skall satsa på. Helkass modell idag som är slöseri med skattemedel. När man är igång kan man då också lägga ner ALMI som nu tycks vara regeringens gullegris. Det har resulterat i massor med nyanställda på ALMI för att granska företag. Samma här låt några banker ta över hanteringen, de kommer säkert att göra detta gratis för att stärka sina kunder. Det innebär att de 100 tals miljoner som varje år går åt till byråkratilöner kan bli utvecklingsmedel i projekt.
Tyvärr verkar ingen regering eller minister ha tillräcklig makt för att klara denna omställning. När man var STU och det blåste snålt gick man samman med annat verk och så blev man NUTEK när det var kört för att den nuvarande regeringen hade på programmet att avveckla, ja då startade man ett nytt verk Tillväxtverket. Fortfarande samma upplägg och samma anställda. PHU !!!!!!!
Orsaken till eländet är antagligen alltför starka knytningar mellan näringsdepartementets handläggare, som många kommer från NUTEK eller ALMI. Det har helt enkelt bildats en ministat av byråkrater som är starkare än regeringen

Ny rättsröta i Sverige

Rättsrötan var något som Wilhelm Moberg engagerade sig i starkt på sin tid. Det som engagerade då, att Kungen eventuell hade homosexuell förbindelse, är i dagens perspektiv ingenting i jämförelse med de återkommande skandalerna i dagens rättssystem. Den största någonsin verkar vara på faktum. Thomas Quick massmördaren som länge var det värsta som fanns och som var Sveriges genom tidernas största massmördare enligt domar och media verkar nu vara oskyldig i vart fall i flera av de fall han dömts för och skandalerna duggar tätt. Undersökningsresultat som är fullständigt fel, ben som hittats och som verifierat att det var en flicka i den ålder som Quick påstod att han mördat visar sig nu inte ens vara ben! De intyg som getts av rättsmedicinen är ett falsarium och han har dömts på detta. Att media inte stormar är förunderligt. Kan det bero på att man är medskyldig? Medias utpekande och okritiska agerande i fallet Quick är en del av skandalen. Att undersökningsmaterial förvarats på polisstationen i Sundsvall och inte kommit rätten till del är också ofattbart. Förhör som pekat på att Quick varit oskyldig har gömts undan. Vad är det för rättsväsende vi har? Om det visar sig att Quick är oskyldig i samtliga fall har vi kanske världens största rätts skandal i vart fall när det gäller stater som påstår sig ha ett fungerande rättsystem. Ja hela tilltron till rättsapparaten faller. Det krävs uppenbart att media och våra politiker vaknar upp och tar tag i frågan

Tillväxtverket har en misslyckad verksamhet

Att ett statligt verk skall sköta tillväxten i näringslivet är en tanke som för oss småföretagare är fullständigt befängd. Bara att komma på iden att starta en myndighet som skall arbeta med detta visar att våra politiker har föga kontakt med företagande, marknader, affärsidéer och att göra affärer som är grunden till företagande. När jag läser om tillväxtverkets olika projekt blir jag mycket förvånad. Hur kan man överhuvudtaget tro att deras verksamhet är något som gynnar företagande? Jag har roat mig med att fråga andra företagare vad de vet om tillväxtverket och det svar jag får är entydigt. 90 % har ingen aning om vad det är frågan om. De övriga har lustiga historier att berätta. Ingen säger att man haft nytta av verksamheten. Flera blir förbannade och känner sig lurade av något projekt som tillväxtverket driver.
Min öppna fråga till er kära läsare är finns det någon som kan ge ett exempel på något bra som tillväxtverket har gjort???

Tillväxtverket hindrar företagsutveckling och nya jobb

Tillväxtverket skall arbeta för fler och växande företag enligt deras egen devis. Verkligheten är tvärt om. De som arbetar på tillväxtverket är granskande ifrågasättande byråkrater som lägger ner oändlig tid på att krångla till tillvaron för företag. Ett uppenbart skräckexempel är deras hantering av strukturfonderna som de administrerar. Deras fokus är att arbeta med kontroll. Precis som inkvisitorerna på sin tid så söker handläggarna problem och administrativa missar med förstoringsglas och söker man med stor iver kan man alltid hitta något som man inte är nöjd med. På medeltiden var det om man butit mot guds ord och för tillväxtverket om man missat någon paragraf eller fyllt i en blankett fel. Det hela leder i till att en kultur har skapats på tillväxtverket som är rent administrativ. Om företag gör något bra och lyckas är helt ointressant det gäller att hitta syndare.
Konsekvensen av deras nit blir att företagen inte får stöd med tillväxt och utveckling utan hamnar i en negativ kontrollapparat som tar udden ur utvecklingsförsök och positiva satsningar. De miljarder som strukturfonderna disponerar i Sverige kan med fördel återbetalas till EU så att de hamnar i något land där man verkligen använder pengarna till något vettigt eller varför inte ordna en tävling där bra utvecklingsidéer hos företag belönas med priser, självklart skulle då företagen inte kontrolleras i minsta detalj hur man använder priset utan det är företagets ensak att disponera och använda pengarna på bästa sätt för att nå målen och visionen.

Vem skapar nya jobb?

Våra politiker tycks fortfarande tro och hoppas på att jobb skapas så fort konjunkturen vänder och att man inte behöver göra något annat än vänta. Ibland poppar det upp förslag av olika slag som skall underlätta företagsutveckling men det stannar alltid vid att man ger någon myndighet, i uppdrag och pengar att sätta upp något program. Resultatet blir fler anställda på respektive myndighet, fler pappersvändare och ofta fler regler och kontrollinsatser mot företag. Att det är mot vet alla företagare som varit i kontakt med dessa företagsutvecklare från region, kommun, tillväxtverket, Almi med flera. De nya pengar som avsats skapar sålunda endast byråkratjobb och ibland leder det till att förhoppningar hos enskilda företag tänds. Kanske man kan dela risken i produkt eller marknadsutveckling med det offentliga. Men tji får vi det blir aldrig några pengar till oss utan bara till folk som skall tala om för oss vad vi skall göra och sedan få oss att rapportera och fylla i papper i det oändliga