Svenska myndigheter är farliga för demokratin

Flera svenska myndigheter har bildats för att ta hand om politiska frågor. Gången har ofta varit att en fråga kommer upp på den politiska dagordningen. Politiker har svårt att se hur frågan skall hanteras och man tillsätter därför en utredning. Utredningen går igenom situationen och föreslår att man bildar en myndighet som tar hand om frågan.
Beslut fattas och utredaren utses till generaldirektör för den nya myndigheten och frågasn kan därmed politiskt begravas. Men tiden går och myndigheten s anställda och ledning arbetar för att myndigheten skall expandera, få mer resurser och man identifierar därför efterhand mer och mer insatser som myndigheten behöver ägna sina krafter och och budgeten för myndigheten förstärks successiv. Ett "expertkunnande" etableras också på myndigheten så att ingen politiker kan komma och lägga sig i. Varje år skickar myndigheten in vad de vill göra kommande år och hur mycket pengar de behöver. Det är alltid mer pengar som behövs enligt myndigheten.
Till sist finns det inga politiker som kan mäta sig med myndigheten utan de är etablerade med en verksamhet som kommer att fortgå utan att någon kan dra ner eller lägga ner den. Ju viktigare område som myndigheten enligt deras uppdrag skall hantera desto svårare blir det för politiker att lägga sig i. De är ju experter och så fort en politiker börjar lägga sig i så mobiliseras myndighetens resurser för att försvara sig. Ett fint exempel är "Styrelsen för Teknisk utveckling" Det var ju uppenbart svårt för politiker att lägga sig i dvs hindra teknisk utveckling. När verksamheten blev för apart tog man ett steg vidare och det blev "Närings och teknikutvecklingsmyndigheten (NUTEK)" Bara namnet klargör ju att den myndigheten kan man inte ge sig på. Självklart vill vi ha. Nuvarande regering planerade att avveckla NUTEK på grund av en massiv kritik från näringslivet. Vad hände då myndigheten bytte skepnad igen. Denna gång till Tillväxtmyndigheten ! Ja så går det vidare och statens pengar garanterar verksamheten oberoende hur den fungerar. Med tiden har myndigheterna blivit den viktigaste maktfaktorn.

Väljarna vill veta hur partiernas visoner ser ut!

När man följer de olika utspelen som görs inför valet kan man inte låta bli att notera att det mer och mer liknar reklamkampanjer. Det gäller uppenbart att sälja in sig till så många grupper som möjligt och att göra ner konkurrenternas politiska program och frågor. Det hela är numera en fråga om teknikaliteter. Dvs hur man skall göra för att nå ett visst mål, t.ex sänka ungdomsarbetslösheten. Man utlovar olika effekter av olika insatser, som t.ex sänkning av arbetsgivaravgifter, utbildning, lärlingsplatser etc. Så går det vidare inom område efter område. Väljarna förväntas vara domare som väljer det alternativ som verkar mest trovärdigt. Usch vad detta är trist. Få väljare har insikt och kunskap om vad olika typer av åtgärder, skatter, avgifter, regler, lagar egentligen leder till och de är kanske också ganska ointresserade. Det man som väljare vill höra är ju fina visioner om framtiden. Vad vill man nå för samhälle. Hur skall man komma dit. Vilka är framtidsfrågorna? En gång i tiden var det klasskamp och visionen om rösträtt och människors lika värde. Detta är nu inte längre framtidsfrågor utan historiska frågor. Jag vill höra de olika partiernas vision om det framtida samhället. Inte eventuella finjusteringar i rådande system. Antagligen har miljöpartiet kommit in i politiken just av denna anledning, man har framställt sig som visionärer och att man har en agenda för att nå visionen. Det är bra men ändock bara inom ett område och dessutom frikopplat från andra viktiga frågor. Den som målar en bra och intressant bild av det framtida samhället- Sverige år 2050 det vore lockande och roligt att debattera.

Stoppa transfereringarna

De flesta människorna i Sverige får olika former av bidrag. Hyresbidrag, barnbidrag, bidrag till renovering,tak för sjukvård, tandvård,miljöbilspremie, mm. Alla dessa bidrag är ju pengar som man först får betala in till staten och sedan får man tillbaka pengarna för att användas på ett sätt som våra politiker tycker är bättre än om man själv valt hur pengarna skall användas. Transfereringssystemet kostar dessutom massor av pengar i form av handläggare som skall granska ansökningar, göra utbetalningar, kontrollera uppgifter, beivra fusk, förklara hur det fungerar, mm. Detta leder till att säkert minst 50 % av insamlade skatter som skall återbetalas till de som betalt in försvinner i form av administrativa kostnader för transfereringssystemet. Det innebär att om man inte hade något transfereringssystem utan att pengarna stannar hos individen skulle man få dubbelt så mycket över av dessa pengar. Vän av ordning påtalar då att ja men det gäller ju i så fall alla människor och inte bara de som skulle ha bidragen. Ja så är det alla skulle få mer pengar över. För att då ändå stödja t.ex barnfamiljer, så finns det faktiskt ett uppenbart bättre alternativ och det är att de som har barn får ytterligare minskad skatt räknat på antal barn. Då behöver man inte först betala in pengarna för att sedan få tillbaka medlen av staten. Detta gäller alla transfereringar. De som får bostadsbidrag idag skulle istället kunna få mindre skatt och på så sätt få pengar över till bostadskostnaden. Detta är dessutom ett rättvist system. Det innebär att alla får del av "bidragen" för respektive ändamål inte bara de som söker bidrag utan alla som uppfyller förutsättningarna för "bidraget" Med tanke på hur mycket transfereringskostnader som försvinner så blir alla individers ekonomiska utfall bättre i ett sådant ej bidragsbaserat system. Så om vi avskaffar transfereringssystemet och låter skattesystemet istället utformas så att de behövande grupperna får mer över så får vi en fantastiskt tillskott till hushållskassorna. Det sker med bättre effektivitet i samhället.
Alla de som idag arbetar med transfereringssystemet blir dessutom lediga för att göra nyttigare saker i samhället. Dvs vi skulle få en injektion av arbetskraft till alla andra sektorer vilket skulle öka tillväxten i landet och på så sätt ytterligare förstärka effekten av ett avskaffat transfereringssystem

Småföretagrarna missnöjda med politiken

När det är val tycks alla partier värna om alla grupper. politikerna tävlar i att ange så många olika grupper som möjligt när man säger vad man vill satsa på. Givetvis är även småföretagarna en sådan grupp. Alla partier "vet" vad som är bra för småföretagen och man talar om att småföretagaren bör rösta på det egna partiet för att få det bättre. Tyvärr verkar det som om detta igen bara är tomma ord. Det finns alltid en reservation med "om ekonomin tillåter" eller liknande. Dessa löfteskaruseller är nog ganska så meningslösa, i vart fall då det gäller människor som varit med några år. Vi vet att det ofta är tomma ord och dessutom är de föreslagna åtgärderna ofta något som ytterligare krånglar till tillvaron. Almi har fått massor av "riskkapital" till företag under innevarande mandatperiod. Det kan ju låta bra men vägen till dessa pengar för det enskilda företaget är oöverstiglig. Det gör att pengarna hamnar i några fås fickor och de leder inte till något lyft för småföretagare i allmänhet. Det som är många småföretags stora problem är istället alla myndigheter som krånglar till tillvaron och skapar ständiga problem som skall övervinnas. Det är skattemyndigheternas fullständigt oförutsägbara ageranden som över en natt kan driva företagaren ur verksamheten. Det kan också vara tillväxtverket eller Almi som hoppar på det enskilda företaget för att man brutit mot någon regel som varit okänd eller idiotisk för det enskilda företaget. Alla handläggare, byråkrater och liknande personer som har som uppgift att bevaka, utveckla eller stödja småföretagen är mycket riskfyllda och tidskrävande för företagaren. Om alla dessa pengar som snurrar i den världen istället ficks stanna kvar hos människor (företagare och andra) så skulle samhällsutvecklingen bli betydligt intressantare, snabbare och mer individanpassad. Så det bästa politiker kan göra är att avveckla myndigheter och regler som styr och tar företagens tid och resurser.