De flesta svenskar vet vad jantelagen betyder. Anledningen till det är antagligen att de flesta svenskar lever efter Jantelagens ideal och beter sig som jantelagen föreskriver. Visserligen är det inget man erkänner öppet utan det är något som man verbalt kan slå ner på, men när det kommer till kritan gäller jantelagen.
Resultatet av jantelagens grepp över det svenska sinnet är tyvärr mycket negativt.
Det kan gälla den dagen det knackar på dörren till ett företag och det stiger in en person som på dålig svenska förklarar att man har en mycket stor exportorder i bagaget för företaget. Efter mycket möda får personen kanske träffa en försäljare på företaget. Snabbt förklarar försäljaren att de inte tror att det finns någon som kan ordna en affär med det aktuella landet och affärer av den storleksordningen är bara fantasier. Att invandraren tror att han kan fixa det är befängt och orealistiskt! Men verkligheten var att personen som knackat på hade en kusin som var chef för inköpen av aktuella produkter så det var verkligen möjligt, men jantelagen slog ner invandraren direkt och exportordern hamnade i Tyskland istället.
Ett annat exempel som manar till eftertanke är att skattemyndigheternas granskning av företag och personer ofta härstammar från anonyma tips! Ja det är en granne som retar sig på den nya bilen, semesterresan, eller något annat som man själv inte har och förklaringen som man kommer på är att grannen säkert inte betalar den skatt han borde och så skickar man ett brev till skattemyndigheten och talar om att man vet att grannen skattefuskar. Jante har slagit till.
En Svensk talar aldrig om hur mycket pengar man tjänar eller har i förmögenhet. Har man mycket gäller det att inte sticka ut. Inte köpa en vräkig bil, båt eller hus. Det leder bara till avund och problem med grannar och andra i Jantelagens Sverige.Ja så kan man fortsätta.
I många länder är det faktiskt tvärt om och i dessa länder är det faktiskt roligare att bo. Jag har bott i USA och där uppskattade man verkligen att det gick bra för någon och att berätta om goda affärer och andra framgångar var ett stående samtalsämne.
Vägen till förändring är dock svår och lång men vi kommer om vi hjälps åt att kunna bli mer positiva och se framgång som något bra även om det gäller andra än en själv.
söndag 28 november 2010
lördag 27 november 2010
Myndigheterna gillar inte politiker
i Sverige finns en inbyggd konflikt mellan politiker och myndigheter. trots att alla myndigheter tillkommit genom politiska beslut verkar det som om myndigheterna hamnar allt oftare i konflikt med våra folkvalda. kanske det beror på att myndigheterna är full av "experter" på de områden som man verkar inom medan politiker kan ha o0lika uppfattningar baserade på politiska utgångspunkter på aktuell fråga. Enligt myndigheterna tycks politikerna vara amatörer som lägger sig i områden som man inte behärskar. Dessutom vet alla myndighetspersoner att politiker kommer och går medan myndigheten består. En politiker som gör något kontroversiellt åker ofta ur politiken medan en myndighetsperson kan gömma sig bakom myndighetsfasaden och sitter därför kvar.
Kontentan blir att politiker har allt mindre att säga till om och myndigheterna tar över. Det innebär att de verkliga makthavarna inte längre är politiker utan myndighetspersoner, dvs handläggare. Dessa kan då sätta sin egen agenda och driva frågor som man kommit fram till är viktiga.
Resultatet har blivit skattemyndigheter som jagar företagare medan politikerna säger att de skall värna om företagsamheten och att de vill göra olika saker för att företag skall startas och utvecklas. Skattemyndigheten o andra sidan letar med ljus och lykta efter skurkar bland företagen och hittar man inga så får man ändå jaga de som man granskar.
Så idag härskar byråkraterna.
Kontentan blir att politiker har allt mindre att säga till om och myndigheterna tar över. Det innebär att de verkliga makthavarna inte längre är politiker utan myndighetspersoner, dvs handläggare. Dessa kan då sätta sin egen agenda och driva frågor som man kommit fram till är viktiga.
Resultatet har blivit skattemyndigheter som jagar företagare medan politikerna säger att de skall värna om företagsamheten och att de vill göra olika saker för att företag skall startas och utvecklas. Skattemyndigheten o andra sidan letar med ljus och lykta efter skurkar bland företagen och hittar man inga så får man ändå jaga de som man granskar.
Så idag härskar byråkraterna.
lördag 20 november 2010
EU stöd farligt
Akta er för att vara med i EU finansierade projekt!
I Sverige finns det lite olika sätt att få EU stöd. Det kan vara via socialfonden (ESF) eller från Tillväxtverket (Strukturfonderna) eller direkt från något EU program.
Gemensamt för de projekt som går via svenska myndigheter är att det finns en oerhörd mängd specialregler, dvs som vi hittat på i Sverige, som försvårar och gör det ännu mer krångligt än det redan var från EU.
Risken är mycket stor att det som från början verkade vara ett smart sätt att få tillgång till finansiering eller bidrag för ett projekt vänds till att bli en fälla.
Ett exempel visar hur det kan gå. Ett företag söker stöd från tillväxtverket för att genomföra ett produktutvecklingsprojekt tillsammans med flera andra företag. Det är en produkt som inte finns på marknaden men som skulle kunna effektivisera sjukvården.
Projektet godkänns och utvecklingen kör igång. Det är bråttom att komma fram snabbt för det finns en första kund som delfinansierar projektet och denna är en offentlig myndighet (annars hade man inte fått några pengar, det är bara offentliga medel som kan medfinansiera EU medlen, privata pengar räknas inte!). När den första fakturan till tillväxtverket skickas (det kallas rekvisition) uppstår massor med frågor, här är några exempel:
Momskostnaden får inte tas med trots att momsen inte är avdragsgill i verksamheten!. Det innebär att företaget får stå för momskostnaden, genast ökade projektkostnaden med 25 %. De personer som arbetade i projektet körde tjänstebil till det ställe där projektet genomfördes. Nej igen, kostnader för tjänstebil ersätts ej. Projektledaren hade valt att avsätta en del av lönen i en pensionsförsäkring som företaget betalade. Nej igen, kostnader för pensionsförsäkring ersätts inte. Projektet drevs i en lokal där man även hade en del annan verksamhet. Nej igen ingen ersättning för lokalkostnader när man delar den med andra. Projektet använde sig av flera underleverantörer. Leverantörer som företaget använt i 10 år. Tyvärr deras arbete skulle ha upphandlats i offentlig konkurrens! Dvs företaget skulle annonserat i tidningarna och där möjliggjort för vem som helst att komma med anbud och givetvis också få information om projektets allra hemligaste delar. Kontorsmaterial som användes i projektet kunde man inte få ersättning för eftersom dessa tagits från företagets förråd och inte specialköpts till projektet. Ja det finns mer men det orkar ni antagligen inte med.
Så kommer slutklämmen. Hur lång tid tror det det tog att få ut några pengar? När projektet startades varnade handläggarna för att det skulle ta 2-3 månader. I verkligheten tog det mellan 6 och 10 månader att få ut pengar och endast 50 % av det man beviljat betalades ut. Dvs totalt var det 25 % av kostnaderna som täcktes av EU medlen. När företaget summerade den tid och det besvär som gått åt i kommunikationen med tillväxtverkets handläggare visade det sig att det var ett nollsummespel. Dvs kostnaderna för att få EU medlen från tillväxtverket var lika stora som de medel man fick utbetalda. Dessutom hade det tagit mycket tid från ledande personer i företaget som varit tvungna att engagera sig i det hela för att det inte skulle bli fullständig katastrof.
Lärdom för företagare: Akta er för att söka stöd från EU i vart fall när det gäller ESF eller tillväxtverkets pengar. Strukturfonderna är det värsta som hänt svenska företag! Tänk vad mycket bra som skulle kunnat göras med alla dessa medel som byråkraterna på tillväxtverket förstör
I Sverige finns det lite olika sätt att få EU stöd. Det kan vara via socialfonden (ESF) eller från Tillväxtverket (Strukturfonderna) eller direkt från något EU program.
Gemensamt för de projekt som går via svenska myndigheter är att det finns en oerhörd mängd specialregler, dvs som vi hittat på i Sverige, som försvårar och gör det ännu mer krångligt än det redan var från EU.
Risken är mycket stor att det som från början verkade vara ett smart sätt att få tillgång till finansiering eller bidrag för ett projekt vänds till att bli en fälla.
Ett exempel visar hur det kan gå. Ett företag söker stöd från tillväxtverket för att genomföra ett produktutvecklingsprojekt tillsammans med flera andra företag. Det är en produkt som inte finns på marknaden men som skulle kunna effektivisera sjukvården.
Projektet godkänns och utvecklingen kör igång. Det är bråttom att komma fram snabbt för det finns en första kund som delfinansierar projektet och denna är en offentlig myndighet (annars hade man inte fått några pengar, det är bara offentliga medel som kan medfinansiera EU medlen, privata pengar räknas inte!). När den första fakturan till tillväxtverket skickas (det kallas rekvisition) uppstår massor med frågor, här är några exempel:
Momskostnaden får inte tas med trots att momsen inte är avdragsgill i verksamheten!. Det innebär att företaget får stå för momskostnaden, genast ökade projektkostnaden med 25 %. De personer som arbetade i projektet körde tjänstebil till det ställe där projektet genomfördes. Nej igen, kostnader för tjänstebil ersätts ej. Projektledaren hade valt att avsätta en del av lönen i en pensionsförsäkring som företaget betalade. Nej igen, kostnader för pensionsförsäkring ersätts inte. Projektet drevs i en lokal där man även hade en del annan verksamhet. Nej igen ingen ersättning för lokalkostnader när man delar den med andra. Projektet använde sig av flera underleverantörer. Leverantörer som företaget använt i 10 år. Tyvärr deras arbete skulle ha upphandlats i offentlig konkurrens! Dvs företaget skulle annonserat i tidningarna och där möjliggjort för vem som helst att komma med anbud och givetvis också få information om projektets allra hemligaste delar. Kontorsmaterial som användes i projektet kunde man inte få ersättning för eftersom dessa tagits från företagets förråd och inte specialköpts till projektet. Ja det finns mer men det orkar ni antagligen inte med.
Så kommer slutklämmen. Hur lång tid tror det det tog att få ut några pengar? När projektet startades varnade handläggarna för att det skulle ta 2-3 månader. I verkligheten tog det mellan 6 och 10 månader att få ut pengar och endast 50 % av det man beviljat betalades ut. Dvs totalt var det 25 % av kostnaderna som täcktes av EU medlen. När företaget summerade den tid och det besvär som gått åt i kommunikationen med tillväxtverkets handläggare visade det sig att det var ett nollsummespel. Dvs kostnaderna för att få EU medlen från tillväxtverket var lika stora som de medel man fick utbetalda. Dessutom hade det tagit mycket tid från ledande personer i företaget som varit tvungna att engagera sig i det hela för att det inte skulle bli fullständig katastrof.
Lärdom för företagare: Akta er för att söka stöd från EU i vart fall när det gäller ESF eller tillväxtverkets pengar. Strukturfonderna är det värsta som hänt svenska företag! Tänk vad mycket bra som skulle kunnat göras med alla dessa medel som byråkraterna på tillväxtverket förstör
Varför lever vi i en rättsosäker stat?
Vittnesbörden är många.
Skattegranskare som hoppar på enskilda företagare eller personer. Det finns ingen chans att få rätt utan myndighetspersonen som har hela statens kapacitet i bakfickan, rättsväsende, olika instanser för överklagan, ja alla är myndighetshjälpande.
Personer som arbetar på någon myndighet där man kontrollerar att individer eller företag följer lagar och bestämmelser. Ja de måste hitta skurkar annars har de inget jobb. Så de hittar skyldiga i en proportion till antalet handläggare, precis som Stasi i DDR växte till att till slut omfatta cirka 10 % av befolkningen så växer granskarna i antal eftersom varje granskare självklart hittar ett visst antal skyldiga, om man inte gör det blir man av med jobbet.
Polisen måste hitta brottslingar inom det område man verkar, sålunda letar Ekobrottsmyndigheten upp skyldiga ekobrottslingar i proportion till antalet poliser och åklagare.
OSV.
Vi har nu ett samhälle där ett stort antal personer har som arbete att jaga reda på skurkar och banditer enligt den definition som respektive granskare har i sitt regelverk.
Alla hotas vi av denna jakt. Det finns ingen möjlighet för någon att inte åka fast om en granskare ger sig på personen i fråga.
En skattegranskare kan sänka alla företag. Genom att ifrågasätta en kostnad i verksamheten och sedan hitta olika typer av regler och tidigare domar kan man t.ex påstå att resekostnader i verksamheten inte är avdragsgilla eftersom ....... Det kan t.ex ifrågasättas hur sambandet med en enskild resekostnad ser ut och de affärshändelser man har. Jag har en bekant där alla resor som företagaren gjort under ett år underkändes, det var cirka 200.000 kr som i huvudsak använts för internationell marknadsföring och etablerande av återförsäljare. Företagets intäkter var till 100 % exportintäkter men skattemyndigheten ansåg och fick rätt i två instanser (sedan tröttnade företagaren och la ner verksamheten). De motiv skattemyndigheten förde fram var att resorna gjort i anslutning till lov (höstlov, vintersportlov, semestrar, mellandagslov, sommarlov, klämdagar,födelsedagar, över helger. Ja tdpunkter som uppenbart skattemyndighetens anställda ansåg vara ledig tid och resor som då gjordes måste vara privata. Man kunde inte acceptera att företagaren arbetade vid sådana tillfällen och skattegranskaren fick rätt: Döm själva!
Så vi har en stat som jagar medborgarna.
Dessutom inbillar dessa myndigheter oss att vi lever i den bästa av världar.Genom statistik, egna undersökningar mm så framför man att Sverige är bäst.
Tänk att så var det faktiskt också i DDR, Sovjet, Kuba, Kina, Korea och en lång rad andra länder. Ja frågan är om inte de flesta länder inbillar invånarna att man lever i den bästa av världar, argumenten är olika men resultatet detsamma.
Vi skall vara glada och tacksamma för att staten tar hand om oss.
Skattegranskare som hoppar på enskilda företagare eller personer. Det finns ingen chans att få rätt utan myndighetspersonen som har hela statens kapacitet i bakfickan, rättsväsende, olika instanser för överklagan, ja alla är myndighetshjälpande.
Personer som arbetar på någon myndighet där man kontrollerar att individer eller företag följer lagar och bestämmelser. Ja de måste hitta skurkar annars har de inget jobb. Så de hittar skyldiga i en proportion till antalet handläggare, precis som Stasi i DDR växte till att till slut omfatta cirka 10 % av befolkningen så växer granskarna i antal eftersom varje granskare självklart hittar ett visst antal skyldiga, om man inte gör det blir man av med jobbet.
Polisen måste hitta brottslingar inom det område man verkar, sålunda letar Ekobrottsmyndigheten upp skyldiga ekobrottslingar i proportion till antalet poliser och åklagare.
OSV.
Vi har nu ett samhälle där ett stort antal personer har som arbete att jaga reda på skurkar och banditer enligt den definition som respektive granskare har i sitt regelverk.
Alla hotas vi av denna jakt. Det finns ingen möjlighet för någon att inte åka fast om en granskare ger sig på personen i fråga.
En skattegranskare kan sänka alla företag. Genom att ifrågasätta en kostnad i verksamheten och sedan hitta olika typer av regler och tidigare domar kan man t.ex påstå att resekostnader i verksamheten inte är avdragsgilla eftersom ....... Det kan t.ex ifrågasättas hur sambandet med en enskild resekostnad ser ut och de affärshändelser man har. Jag har en bekant där alla resor som företagaren gjort under ett år underkändes, det var cirka 200.000 kr som i huvudsak använts för internationell marknadsföring och etablerande av återförsäljare. Företagets intäkter var till 100 % exportintäkter men skattemyndigheten ansåg och fick rätt i två instanser (sedan tröttnade företagaren och la ner verksamheten). De motiv skattemyndigheten förde fram var att resorna gjort i anslutning till lov (höstlov, vintersportlov, semestrar, mellandagslov, sommarlov, klämdagar,födelsedagar, över helger. Ja tdpunkter som uppenbart skattemyndighetens anställda ansåg vara ledig tid och resor som då gjordes måste vara privata. Man kunde inte acceptera att företagaren arbetade vid sådana tillfällen och skattegranskaren fick rätt: Döm själva!
Så vi har en stat som jagar medborgarna.
Dessutom inbillar dessa myndigheter oss att vi lever i den bästa av världar.Genom statistik, egna undersökningar mm så framför man att Sverige är bäst.
Tänk att så var det faktiskt också i DDR, Sovjet, Kuba, Kina, Korea och en lång rad andra länder. Ja frågan är om inte de flesta länder inbillar invånarna att man lever i den bästa av världar, argumenten är olika men resultatet detsamma.
Vi skall vara glada och tacksamma för att staten tar hand om oss.
fredag 19 november 2010
Att bli rik på en bra ide
Många drömmer om att bli rika genom att de får en bra ide eller uppfinner något. Det finns massor med exempel på människor som fått en ide som de sedan skapat en affärsverksamhet kring. Denna dröm om framgång och rikedom stannar dock hos 99 % i att vara en dröm.
Vad är orsaken till det?
Ja svaret är nog att det faktiskt är ganska lätt att få en bra ide. Men det räcker inte. Även om iden är så bra att den skulle gå att få patent på så är det fortfarande oerhört långt från ide till pengar.
Det som krävs för att en god ide skall bli en framgångssaga är nämligen något helt annat än en bra ide nämligen en förmåga att ta iden till marknaden. Då först kan det bli pengar av det.
Så sanningen är nog den att det är så gott som omöjligt att bli rik på en bra ide.
Däremot kan man bli rik om man tar en bra ide hela vägen till det finns någon som vill betala för iden eller de produkter som iden kan skapa.
Om man vänder på betraktelsen och tittar på de som tjänar stora pengar baserat på en uppfinning eller ny affärsidé så ser man personer som har en stark drivkraft, entreprenörer, som har förmågan att finansiera, entusiasmera,bygga nätverk, sälja och göra bra affärer. Så om du vill bli rik så skall du inte sitta och fundera på goda idéer och uppfinningar du skall i stället träna din förmåga att driva saker vidare och att göra bra affärer
Vad är orsaken till det?
Ja svaret är nog att det faktiskt är ganska lätt att få en bra ide. Men det räcker inte. Även om iden är så bra att den skulle gå att få patent på så är det fortfarande oerhört långt från ide till pengar.
Det som krävs för att en god ide skall bli en framgångssaga är nämligen något helt annat än en bra ide nämligen en förmåga att ta iden till marknaden. Då först kan det bli pengar av det.
Så sanningen är nog den att det är så gott som omöjligt att bli rik på en bra ide.
Däremot kan man bli rik om man tar en bra ide hela vägen till det finns någon som vill betala för iden eller de produkter som iden kan skapa.
Om man vänder på betraktelsen och tittar på de som tjänar stora pengar baserat på en uppfinning eller ny affärsidé så ser man personer som har en stark drivkraft, entreprenörer, som har förmågan att finansiera, entusiasmera,bygga nätverk, sälja och göra bra affärer. Så om du vill bli rik så skall du inte sitta och fundera på goda idéer och uppfinningar du skall i stället träna din förmåga att driva saker vidare och att göra bra affärer
tisdag 16 november 2010
Produktutveckling vägen till framgång
Många företag släpar efter med sin produktutveckling. Det ser man inte minst när man är på utländska mässor och där möter massor av nya produkter. mina kollegor som har tillverkande företag åker ofta hem med en klump i magen. Den egna produkten är ofta inte alls så bra som man tror om man jämför med vad som kommer ut på marknaden.
Kanske det är så att vi svenska företagare börjar sacka efter. Vi har länge trott att vi var världsbäst på ny teknik och uppfinningar men tyvärr verkar det alltmer likna en from förhoppning.
Vad kan man då göra? Att satsa på produktutveckling är dyrt och dessutom riskfyllt. Det är stor risk att det man satsar inte leder till målet. Det känns också ofta svårt att satsa på något som i bästa fall börjar ge pengar tillbaka om 3 till 5 år.
Förr i tiden fanns det olika former av risklån som var kopplade till satsningen på en ny produkt och som avskrevs om det gick fel. Det var ett bra system som gjorde att många nya produkter utvecklades och skapade arbete och vinster. Idag tycks allt sådant vara borta. Det verkar som om staten tagit sin hand från sådant och det är synd för det behövs och det ger för staten bra avkastning i form av framtida skatteintäkter.
Mitt förslag är därför att staten borde avsätta en del av det som idag går till olika myndigheter som Tillväxtverket, Vinnova Almi med flera till en regionalt fördelad riskfond för produktutveckling. Det skall då inte vara nya bidrag till ALMI utan låt pengarna administreras av några erfarna företagsledare.
Kanske det är så att vi svenska företagare börjar sacka efter. Vi har länge trott att vi var världsbäst på ny teknik och uppfinningar men tyvärr verkar det alltmer likna en from förhoppning.
Vad kan man då göra? Att satsa på produktutveckling är dyrt och dessutom riskfyllt. Det är stor risk att det man satsar inte leder till målet. Det känns också ofta svårt att satsa på något som i bästa fall börjar ge pengar tillbaka om 3 till 5 år.
Förr i tiden fanns det olika former av risklån som var kopplade till satsningen på en ny produkt och som avskrevs om det gick fel. Det var ett bra system som gjorde att många nya produkter utvecklades och skapade arbete och vinster. Idag tycks allt sådant vara borta. Det verkar som om staten tagit sin hand från sådant och det är synd för det behövs och det ger för staten bra avkastning i form av framtida skatteintäkter.
Mitt förslag är därför att staten borde avsätta en del av det som idag går till olika myndigheter som Tillväxtverket, Vinnova Almi med flera till en regionalt fördelad riskfond för produktutveckling. Det skall då inte vara nya bidrag till ALMI utan låt pengarna administreras av några erfarna företagsledare.
tisdag 2 november 2010
Strukturfondernas handläggare är superbyråkrater
Strukturfondens handläggare har alltmer blivit superbyråkrater som med ljus och lykta letar efter paragrafer och omständigheter som de kan slå ner på när de granskar de pågående projekten. Det hela börjar mer och mer likna en Kafka pjäs. De anser att alla andra regler och bestämmelser är underordnat strukturfonden. Det gäller sålunda att följa deras anvisningar och regelsystem in absurdum för att kunna räkna med några utbetalningar av medel. De struntar fullständigt i om projekten blir bra eller dåliga, de är endast intresserade av att alla paragrafer i administrationen och rapporteringen följs.
Antagligen är förklaringen att de inte kan själva verksamheten utan endast vilka olika krångliga paragrafer som finns. Dessutom är det inte bara EU bestämmelser utan Tillväxtverket har sett till att lägga på ännu fler regler så att vi i Sverige har ett regelsystem som endast deras egna handläggare behärskar.
Så mitt förslag är att flytta över handläggningen av strukturfonderna till någon bank eller annan privat verksamhet
Antagligen är förklaringen att de inte kan själva verksamheten utan endast vilka olika krångliga paragrafer som finns. Dessutom är det inte bara EU bestämmelser utan Tillväxtverket har sett till att lägga på ännu fler regler så att vi i Sverige har ett regelsystem som endast deras egna handläggare behärskar.
Så mitt förslag är att flytta över handläggningen av strukturfonderna till någon bank eller annan privat verksamhet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)