Låt flyktingarna arbeta utan krångel

Flyktingarna som strömmar in i vårt land vill förutom slippa undan kriget även arbeta. Tyvärr låter det sig inte göras i Sverige på de villkor som flyktingarna direkt skulle nappa på. De är i många fall fattiga och vill hitta en egen försörjning och det finns massor med arbete att göra i Sverige.
Vi har en arbetsmarknad som är inriktad på höga löner och stabila anställningsvillkor. För flyktingarna är detta en helt okänd värld och de har svårt att acceptera att de skall slussas in i samhället av myndighetspersoner som har en plan för hur detta skall gå till. Tyvärr fungerar planen dåligt och väntetiderna är gigantiska.
Samtidigt finns det i Sverige massor med arbetsuppgifter som inte utförs eftersom de löner som gäller är för höga för att arbetsgivare skall anställa folk till dessa arbetsuppgifter. De blir sålunda inte utförda eller de utförs på deltid av en person som egentligen skulle göra något annat.
Behovet av arbetskraft finns överallt, inom det offentliga på massor av företag och hos enskilda personer som behöver hjälp med diverse saker. Gemensamt problem är att det kostar för mycket att anställa någon.
Samtidigt har vi flyktingar och tiggare i stora skaror som idag tigger ihop kanske 100 kr på en dag eller som lever av understöd från kommunen som de egentligen vill slippa..
Den svenska arbetsmarknaden är låst. Skall någon anställas skall man betala avtalsenliga löner och därmed basta.
Varför inte öppna en arbetsmarknad för alla dessa flyktingar och tiggare som innebär att de man inte behöver betala arbetsgivaravgifter de första 3 åren för dessa människor och att det fastställs en minimilön i lagen ( detta finns t.ex i USA). Minimilönen skulle anpassas efter marknadens efterfrågan och hur många som behöver få ett jobb. Jag har träffat på flera personer som är beredda att ta arbete även om ersättningen är 10 kr per timme. Mitt förslag är att man börjar med en minimilön på t.ex 30 kr per timme. (det är en lönenivå som många arbetar för i stora delar av EU så ur ett EU perspektiv är detta inget som förvånar)
Detta skulle säkert leda till att vi snabbt skulle bli av med alla arbetslösa tiggare och flyktingar. De skulle få jobb i första hand inom näringslivet och att göra det som idag inte blir gjort.
Invandrarna skulle förutom att få meningsfulla uppgifter även snabbt komma in i samhället, lära sig svenska och nyttja sina färdigheter och kunskaper för att klättra uppåt i löneskalan.
Detta förslag borde stödjas av alla som vill få till stånd en utveckling av Sverige och att lösa ett akut problem.

2% inflation - ett förlegat mål

Riksbanken slåss med räntevapnet för att den svenska inflationen skall gå upp till 2%. Anledningen till detta står att finna i historien. En gång i tiden hade vi i Sverige inflation som pendlade mellan 10-15 %. Då var 2 % ett försåtligt mål. Hög inflation var svårhanterbart framförallt för arbetsmarknadens parter. Löneförhandlingar var svåra och ledda oftast inte till några löneökningar- inflationen åt upp dessa. Då kom man på att man skulle försöka minska inflationen och använda styrräntan som redskap. Ett tag skulle man dessutom försvara valutan så att kronkursen var läst. Det övergavs när man var tvungen att höja styrräntan till 500%.
Idag har vi ingen inflation och det anser riksbanken också måste bekämpas.
Men det finns inga bevis för att inflation i sig skulle vara något att sträva efter. Tänk så fint det är med stabla priser. Riksbanken anser att det leder till att man slutar handla och hoppas på att det skall bli billigare senare. Det baseras också på en uråldrig nationalekonomisk paradigm. Så kanske det var förr i tiden, men det är svårt att tänka sig att man idag skulle låta bli att köpa för att det kanske blir billigare i framtiden. Försök att övertyga någon av de som suktar efter nya telefoner, bilar, hus eller vad det nu är att det är bra att vänta tills det eventuellt blir någon % billigare:
NEJ inse fakta. Riksbankens agerande är kejsarens nya kläder.
Tänk istället att man fixerar styrräntan på , t.ex 0.5 % och låser denna i 10 år. Då skulle plötsligt vi ha stabila räntor. Vi skulle veta vad huslånen kostar i 10 år. Bankerna skulle inte kunna använda osäkerheten i styrränta som argument för att ta ut överräntor och fylla sina egna lador med låntagarnas pengar. Vilken lycka och vilken stabilitet skulle vi inte få i banksystemet. Inga övervinster, inga problem för låntagare att kalkylera kostnaderna. Ja vi skulle få en bättre marknad på in och utlåningsfronten.
Baksidan av detta att riksbankens styrelse skulle bli ointressant och vi skulle inte dagligen få läsa spekulationer om upp och nergångar i styrräntan. Men baksidan är riksbankens fokus och den kan vi vara utan. Det är bara riksbanksfullmäktige som inte längre sitter på piedestal.

Decemberuppgörelsen luktar makthunger

Att regeringen och Alliansen gör upp om att distansera riksdagen till en flock knapptryckare utan egen röstfrihet och vilja är upprörande. Ja det är så illa att riksdagen egentligen har blivit betydelselös  så länge uppgörelsen gäller.
Det finns nu stor risk för att intresset för politik rasar och att regeringens legitimitet minskar för att inte lala om alliansen som nu har reducerats till att sitta och vänta på nästa val och då hoppas på att man får röster så att man kan ta över och då med samma villkor som nuvarande regeringen har. Dock tror jag att detta endast är en dröm. Om det skulle bli en alliansregering om fyra år kan man vara ganska säker på att socialdemokraterna kommer att bli ett oppositionsparti som inte känner sig bundna av en gammal överenskommelse som inte längre har legitimitet.
Enligt min uppfattning finns det några fruktbara alternativ till dagens situation.
Här är några förslag
1) För över makten från riksdagen till medborgarna. Dvs inför folkomröstningar om centrala frågor. Budget, nya lagar mm kan med fördel klaras av i folkomröstningar som i Schweiz och USA.
2) Gör om regeringsformen och inför en president som statsöverhuvud. Vald av folket och med makt som gör att politiska blockeringar kan lösas upp av presidenten.
3) Reducera riksdagen till att bestå av 100 personer, slöseri med så många riksdagsledamöter.

Tja detta var några förslag som jag skulle vilja se realiserade, men hoppet är inte stort. Förändringstakten i politiken är trög och det är alltför många som sitter och ägnar all tid och att försvara sin egen position och att försöka skaffa sig makt och inflytande för att inte tala om ekonomiska ersättningar och pensionsavtal.