2% inflation - ett förlegat mål

Riksbanken slåss med räntevapnet för att den svenska inflationen skall gå upp till 2%. Anledningen till detta står att finna i historien. En gång i tiden hade vi i Sverige inflation som pendlade mellan 10-15 %. Då var 2 % ett försåtligt mål. Hög inflation var svårhanterbart framförallt för arbetsmarknadens parter. Löneförhandlingar var svåra och ledda oftast inte till några löneökningar- inflationen åt upp dessa. Då kom man på att man skulle försöka minska inflationen och använda styrräntan som redskap. Ett tag skulle man dessutom försvara valutan så att kronkursen var läst. Det övergavs när man var tvungen att höja styrräntan till 500%.
Idag har vi ingen inflation och det anser riksbanken också måste bekämpas.
Men det finns inga bevis för att inflation i sig skulle vara något att sträva efter. Tänk så fint det är med stabla priser. Riksbanken anser att det leder till att man slutar handla och hoppas på att det skall bli billigare senare. Det baseras också på en uråldrig nationalekonomisk paradigm. Så kanske det var förr i tiden, men det är svårt att tänka sig att man idag skulle låta bli att köpa för att det kanske blir billigare i framtiden. Försök att övertyga någon av de som suktar efter nya telefoner, bilar, hus eller vad det nu är att det är bra att vänta tills det eventuellt blir någon % billigare:
NEJ inse fakta. Riksbankens agerande är kejsarens nya kläder.
Tänk istället att man fixerar styrräntan på , t.ex 0.5 % och låser denna i 10 år. Då skulle plötsligt vi ha stabila räntor. Vi skulle veta vad huslånen kostar i 10 år. Bankerna skulle inte kunna använda osäkerheten i styrränta som argument för att ta ut överräntor och fylla sina egna lador med låntagarnas pengar. Vilken lycka och vilken stabilitet skulle vi inte få i banksystemet. Inga övervinster, inga problem för låntagare att kalkylera kostnaderna. Ja vi skulle få en bättre marknad på in och utlåningsfronten.
Baksidan av detta att riksbankens styrelse skulle bli ointressant och vi skulle inte dagligen få läsa spekulationer om upp och nergångar i styrräntan. Men baksidan är riksbankens fokus och den kan vi vara utan. Det är bara riksbanksfullmäktige som inte längre sitter på piedestal.