Vittnesbörden är många.
Skattegranskare som hoppar på enskilda företagare eller personer. Det finns ingen chans att få rätt utan myndighetspersonen som har hela statens kapacitet i bakfickan, rättsväsende, olika instanser för överklagan, ja alla är myndighetshjälpande.
Personer som arbetar på någon myndighet där man kontrollerar att individer eller företag följer lagar och bestämmelser. Ja de måste hitta skurkar annars har de inget jobb. Så de hittar skyldiga i en proportion till antalet handläggare, precis som Stasi i DDR växte till att till slut omfatta cirka 10 % av befolkningen så växer granskarna i antal eftersom varje granskare självklart hittar ett visst antal skyldiga, om man inte gör det blir man av med jobbet.
Polisen måste hitta brottslingar inom det område man verkar, sålunda letar Ekobrottsmyndigheten upp skyldiga ekobrottslingar i proportion till antalet poliser och åklagare.
OSV.
Vi har nu ett samhälle där ett stort antal personer har som arbete att jaga reda på skurkar och banditer enligt den definition som respektive granskare har i sitt regelverk.
Alla hotas vi av denna jakt. Det finns ingen möjlighet för någon att inte åka fast om en granskare ger sig på personen i fråga.
En skattegranskare kan sänka alla företag. Genom att ifrågasätta en kostnad i verksamheten och sedan hitta olika typer av regler och tidigare domar kan man t.ex påstå att resekostnader i verksamheten inte är avdragsgilla eftersom ....... Det kan t.ex ifrågasättas hur sambandet med en enskild resekostnad ser ut och de affärshändelser man har. Jag har en bekant där alla resor som företagaren gjort under ett år underkändes, det var cirka 200.000 kr som i huvudsak använts för internationell marknadsföring och etablerande av återförsäljare. Företagets intäkter var till 100 % exportintäkter men skattemyndigheten ansåg och fick rätt i två instanser (sedan tröttnade företagaren och la ner verksamheten). De motiv skattemyndigheten förde fram var att resorna gjort i anslutning till lov (höstlov, vintersportlov, semestrar, mellandagslov, sommarlov, klämdagar,födelsedagar, över helger. Ja tdpunkter som uppenbart skattemyndighetens anställda ansåg vara ledig tid och resor som då gjordes måste vara privata. Man kunde inte acceptera att företagaren arbetade vid sådana tillfällen och skattegranskaren fick rätt: Döm själva!
Så vi har en stat som jagar medborgarna.
Dessutom inbillar dessa myndigheter oss att vi lever i den bästa av världar.Genom statistik, egna undersökningar mm så framför man att Sverige är bäst.
Tänk att så var det faktiskt också i DDR, Sovjet, Kuba, Kina, Korea och en lång rad andra länder. Ja frågan är om inte de flesta länder inbillar invånarna att man lever i den bästa av världar, argumenten är olika men resultatet detsamma.
Vi skall vara glada och tacksamma för att staten tar hand om oss.
lördag 20 november 2010
fredag 19 november 2010
Att bli rik på en bra ide
Många drömmer om att bli rika genom att de får en bra ide eller uppfinner något. Det finns massor med exempel på människor som fått en ide som de sedan skapat en affärsverksamhet kring. Denna dröm om framgång och rikedom stannar dock hos 99 % i att vara en dröm.
Vad är orsaken till det?
Ja svaret är nog att det faktiskt är ganska lätt att få en bra ide. Men det räcker inte. Även om iden är så bra att den skulle gå att få patent på så är det fortfarande oerhört långt från ide till pengar.
Det som krävs för att en god ide skall bli en framgångssaga är nämligen något helt annat än en bra ide nämligen en förmåga att ta iden till marknaden. Då först kan det bli pengar av det.
Så sanningen är nog den att det är så gott som omöjligt att bli rik på en bra ide.
Däremot kan man bli rik om man tar en bra ide hela vägen till det finns någon som vill betala för iden eller de produkter som iden kan skapa.
Om man vänder på betraktelsen och tittar på de som tjänar stora pengar baserat på en uppfinning eller ny affärsidé så ser man personer som har en stark drivkraft, entreprenörer, som har förmågan att finansiera, entusiasmera,bygga nätverk, sälja och göra bra affärer. Så om du vill bli rik så skall du inte sitta och fundera på goda idéer och uppfinningar du skall i stället träna din förmåga att driva saker vidare och att göra bra affärer
Vad är orsaken till det?
Ja svaret är nog att det faktiskt är ganska lätt att få en bra ide. Men det räcker inte. Även om iden är så bra att den skulle gå att få patent på så är det fortfarande oerhört långt från ide till pengar.
Det som krävs för att en god ide skall bli en framgångssaga är nämligen något helt annat än en bra ide nämligen en förmåga att ta iden till marknaden. Då först kan det bli pengar av det.
Så sanningen är nog den att det är så gott som omöjligt att bli rik på en bra ide.
Däremot kan man bli rik om man tar en bra ide hela vägen till det finns någon som vill betala för iden eller de produkter som iden kan skapa.
Om man vänder på betraktelsen och tittar på de som tjänar stora pengar baserat på en uppfinning eller ny affärsidé så ser man personer som har en stark drivkraft, entreprenörer, som har förmågan att finansiera, entusiasmera,bygga nätverk, sälja och göra bra affärer. Så om du vill bli rik så skall du inte sitta och fundera på goda idéer och uppfinningar du skall i stället träna din förmåga att driva saker vidare och att göra bra affärer
tisdag 16 november 2010
Produktutveckling vägen till framgång
Många företag släpar efter med sin produktutveckling. Det ser man inte minst när man är på utländska mässor och där möter massor av nya produkter. mina kollegor som har tillverkande företag åker ofta hem med en klump i magen. Den egna produkten är ofta inte alls så bra som man tror om man jämför med vad som kommer ut på marknaden.
Kanske det är så att vi svenska företagare börjar sacka efter. Vi har länge trott att vi var världsbäst på ny teknik och uppfinningar men tyvärr verkar det alltmer likna en from förhoppning.
Vad kan man då göra? Att satsa på produktutveckling är dyrt och dessutom riskfyllt. Det är stor risk att det man satsar inte leder till målet. Det känns också ofta svårt att satsa på något som i bästa fall börjar ge pengar tillbaka om 3 till 5 år.
Förr i tiden fanns det olika former av risklån som var kopplade till satsningen på en ny produkt och som avskrevs om det gick fel. Det var ett bra system som gjorde att många nya produkter utvecklades och skapade arbete och vinster. Idag tycks allt sådant vara borta. Det verkar som om staten tagit sin hand från sådant och det är synd för det behövs och det ger för staten bra avkastning i form av framtida skatteintäkter.
Mitt förslag är därför att staten borde avsätta en del av det som idag går till olika myndigheter som Tillväxtverket, Vinnova Almi med flera till en regionalt fördelad riskfond för produktutveckling. Det skall då inte vara nya bidrag till ALMI utan låt pengarna administreras av några erfarna företagsledare.
Kanske det är så att vi svenska företagare börjar sacka efter. Vi har länge trott att vi var världsbäst på ny teknik och uppfinningar men tyvärr verkar det alltmer likna en from förhoppning.
Vad kan man då göra? Att satsa på produktutveckling är dyrt och dessutom riskfyllt. Det är stor risk att det man satsar inte leder till målet. Det känns också ofta svårt att satsa på något som i bästa fall börjar ge pengar tillbaka om 3 till 5 år.
Förr i tiden fanns det olika former av risklån som var kopplade till satsningen på en ny produkt och som avskrevs om det gick fel. Det var ett bra system som gjorde att många nya produkter utvecklades och skapade arbete och vinster. Idag tycks allt sådant vara borta. Det verkar som om staten tagit sin hand från sådant och det är synd för det behövs och det ger för staten bra avkastning i form av framtida skatteintäkter.
Mitt förslag är därför att staten borde avsätta en del av det som idag går till olika myndigheter som Tillväxtverket, Vinnova Almi med flera till en regionalt fördelad riskfond för produktutveckling. Det skall då inte vara nya bidrag till ALMI utan låt pengarna administreras av några erfarna företagsledare.
tisdag 2 november 2010
Strukturfondernas handläggare är superbyråkrater
Strukturfondens handläggare har alltmer blivit superbyråkrater som med ljus och lykta letar efter paragrafer och omständigheter som de kan slå ner på när de granskar de pågående projekten. Det hela börjar mer och mer likna en Kafka pjäs. De anser att alla andra regler och bestämmelser är underordnat strukturfonden. Det gäller sålunda att följa deras anvisningar och regelsystem in absurdum för att kunna räkna med några utbetalningar av medel. De struntar fullständigt i om projekten blir bra eller dåliga, de är endast intresserade av att alla paragrafer i administrationen och rapporteringen följs.
Antagligen är förklaringen att de inte kan själva verksamheten utan endast vilka olika krångliga paragrafer som finns. Dessutom är det inte bara EU bestämmelser utan Tillväxtverket har sett till att lägga på ännu fler regler så att vi i Sverige har ett regelsystem som endast deras egna handläggare behärskar.
Så mitt förslag är att flytta över handläggningen av strukturfonderna till någon bank eller annan privat verksamhet
Antagligen är förklaringen att de inte kan själva verksamheten utan endast vilka olika krångliga paragrafer som finns. Dessutom är det inte bara EU bestämmelser utan Tillväxtverket har sett till att lägga på ännu fler regler så att vi i Sverige har ett regelsystem som endast deras egna handläggare behärskar.
Så mitt förslag är att flytta över handläggningen av strukturfonderna till någon bank eller annan privat verksamhet
måndag 25 oktober 2010
Myndigheter jagar privatpersoner och småföretag
Det finns väldigt många myndigheter i Sverige. På dessa arbetar ett stort antal människor som har till uppgift att se till att lagar, regler och anvisningar av allehanda slag följs av allmänhet och företag. Antalet regler och bestämmelser är mycket stort och det är inte möjligt för någon individ eller mindre företag att hålla reda på alla regler och bestämmelser. Det gör att alla människor i landet bryter mot någon regel, lag eller anvisning. Oftast är det problemfritt men de som är satta att kontrollera bygger hela sin försörjning på att man spårar upp och lagför eller på annat sätt bestraffar de som bryter mot det man är satt att bevaka. Det kan gälla hur man fyller i rapporteringar till en myndighet, huruvida man bryter mot någon lag, tex, miljölagar, skattelagar, eller om man är ett företag om man har jämställdhetsplan, mm mm.
Från myndighetsperspektivet måste man hitta skurkarna som inte följer de bestämmelser man är satt att bevaka. Om man inte hittar några riskerar man att mista jobbet eller att ens tjänst dras in. Hur hittar man då "skurkarna" ja en uppenbar och vanlig väg är genom tips från allmänheten. Ett tips anser man ofta är lika med sanningen, om någon har anmält personen eller företaget så är motivet enligt myndigheterna att man vill se till att lagar och regler efterföljs. I verkligheten är det annorlunda. De som anmäler har nästan alltid en egen agenda. Om det är ett företag som anmäls så hittar man med största sannolikhet en konkurrent bakom anmälan. Gäller det en privatperson som anmäls så är det någon som vill denne illa, kanske en granne, en arbetskamrat eller någon som blivit förbannad av någon anledning. Bästa sättet att hämnas eller ge sig på en person är att anmäla vederbörande till några myndigheter.
Vi har nu en situation i Sverige med ett stort antal angivare och ett ännu större antal myndighetsanställda som skall rapportera att man hittat och straffat "skurkar".
Eftersom alla bryter mot någon lag eller bestämmelse är vi alla skurkar och några ett antal åker varje år dit och får sitt straff.
Var det detta samhälle vi ville ha införde alla dessa lagar, regler och anvisningar?
Har det fört med sig att det blivit ett bättre och tryggare land att leva i?
Mår vi svenskar toppen tack vare detta?
Mitt svar är solklart. NEJ
Från myndighetsperspektivet måste man hitta skurkarna som inte följer de bestämmelser man är satt att bevaka. Om man inte hittar några riskerar man att mista jobbet eller att ens tjänst dras in. Hur hittar man då "skurkarna" ja en uppenbar och vanlig väg är genom tips från allmänheten. Ett tips anser man ofta är lika med sanningen, om någon har anmält personen eller företaget så är motivet enligt myndigheterna att man vill se till att lagar och regler efterföljs. I verkligheten är det annorlunda. De som anmäler har nästan alltid en egen agenda. Om det är ett företag som anmäls så hittar man med största sannolikhet en konkurrent bakom anmälan. Gäller det en privatperson som anmäls så är det någon som vill denne illa, kanske en granne, en arbetskamrat eller någon som blivit förbannad av någon anledning. Bästa sättet att hämnas eller ge sig på en person är att anmäla vederbörande till några myndigheter.
Vi har nu en situation i Sverige med ett stort antal angivare och ett ännu större antal myndighetsanställda som skall rapportera att man hittat och straffat "skurkar".
Eftersom alla bryter mot någon lag eller bestämmelse är vi alla skurkar och några ett antal åker varje år dit och får sitt straff.
Var det detta samhälle vi ville ha införde alla dessa lagar, regler och anvisningar?
Har det fört med sig att det blivit ett bättre och tryggare land att leva i?
Mår vi svenskar toppen tack vare detta?
Mitt svar är solklart. NEJ
fredag 17 september 2010
Svenska myndigheter är farliga för demokratin
Flera svenska myndigheter har bildats för att ta hand om politiska frågor. Gången har ofta varit att en fråga kommer upp på den politiska dagordningen. Politiker har svårt att se hur frågan skall hanteras och man tillsätter därför en utredning. Utredningen går igenom situationen och föreslår att man bildar en myndighet som tar hand om frågan.
Beslut fattas och utredaren utses till generaldirektör för den nya myndigheten och frågasn kan därmed politiskt begravas. Men tiden går och myndigheten s anställda och ledning arbetar för att myndigheten skall expandera, få mer resurser och man identifierar därför efterhand mer och mer insatser som myndigheten behöver ägna sina krafter och och budgeten för myndigheten förstärks successiv. Ett "expertkunnande" etableras också på myndigheten så att ingen politiker kan komma och lägga sig i. Varje år skickar myndigheten in vad de vill göra kommande år och hur mycket pengar de behöver. Det är alltid mer pengar som behövs enligt myndigheten.
Till sist finns det inga politiker som kan mäta sig med myndigheten utan de är etablerade med en verksamhet som kommer att fortgå utan att någon kan dra ner eller lägga ner den. Ju viktigare område som myndigheten enligt deras uppdrag skall hantera desto svårare blir det för politiker att lägga sig i. De är ju experter och så fort en politiker börjar lägga sig i så mobiliseras myndighetens resurser för att försvara sig. Ett fint exempel är "Styrelsen för Teknisk utveckling" Det var ju uppenbart svårt för politiker att lägga sig i dvs hindra teknisk utveckling. När verksamheten blev för apart tog man ett steg vidare och det blev "Närings och teknikutvecklingsmyndigheten (NUTEK)" Bara namnet klargör ju att den myndigheten kan man inte ge sig på. Självklart vill vi ha. Nuvarande regering planerade att avveckla NUTEK på grund av en massiv kritik från näringslivet. Vad hände då myndigheten bytte skepnad igen. Denna gång till Tillväxtmyndigheten ! Ja så går det vidare och statens pengar garanterar verksamheten oberoende hur den fungerar. Med tiden har myndigheterna blivit den viktigaste maktfaktorn.
Beslut fattas och utredaren utses till generaldirektör för den nya myndigheten och frågasn kan därmed politiskt begravas. Men tiden går och myndigheten s anställda och ledning arbetar för att myndigheten skall expandera, få mer resurser och man identifierar därför efterhand mer och mer insatser som myndigheten behöver ägna sina krafter och och budgeten för myndigheten förstärks successiv. Ett "expertkunnande" etableras också på myndigheten så att ingen politiker kan komma och lägga sig i. Varje år skickar myndigheten in vad de vill göra kommande år och hur mycket pengar de behöver. Det är alltid mer pengar som behövs enligt myndigheten.
Till sist finns det inga politiker som kan mäta sig med myndigheten utan de är etablerade med en verksamhet som kommer att fortgå utan att någon kan dra ner eller lägga ner den. Ju viktigare område som myndigheten enligt deras uppdrag skall hantera desto svårare blir det för politiker att lägga sig i. De är ju experter och så fort en politiker börjar lägga sig i så mobiliseras myndighetens resurser för att försvara sig. Ett fint exempel är "Styrelsen för Teknisk utveckling" Det var ju uppenbart svårt för politiker att lägga sig i dvs hindra teknisk utveckling. När verksamheten blev för apart tog man ett steg vidare och det blev "Närings och teknikutvecklingsmyndigheten (NUTEK)" Bara namnet klargör ju att den myndigheten kan man inte ge sig på. Självklart vill vi ha. Nuvarande regering planerade att avveckla NUTEK på grund av en massiv kritik från näringslivet. Vad hände då myndigheten bytte skepnad igen. Denna gång till Tillväxtmyndigheten ! Ja så går det vidare och statens pengar garanterar verksamheten oberoende hur den fungerar. Med tiden har myndigheterna blivit den viktigaste maktfaktorn.
måndag 6 september 2010
Väljarna vill veta hur partiernas visoner ser ut!
När man följer de olika utspelen som görs inför valet kan man inte låta bli att notera att det mer och mer liknar reklamkampanjer. Det gäller uppenbart att sälja in sig till så många grupper som möjligt och att göra ner konkurrenternas politiska program och frågor. Det hela är numera en fråga om teknikaliteter. Dvs hur man skall göra för att nå ett visst mål, t.ex sänka ungdomsarbetslösheten. Man utlovar olika effekter av olika insatser, som t.ex sänkning av arbetsgivaravgifter, utbildning, lärlingsplatser etc. Så går det vidare inom område efter område. Väljarna förväntas vara domare som väljer det alternativ som verkar mest trovärdigt. Usch vad detta är trist. Få väljare har insikt och kunskap om vad olika typer av åtgärder, skatter, avgifter, regler, lagar egentligen leder till och de är kanske också ganska ointresserade. Det man som väljare vill höra är ju fina visioner om framtiden. Vad vill man nå för samhälle. Hur skall man komma dit. Vilka är framtidsfrågorna? En gång i tiden var det klasskamp och visionen om rösträtt och människors lika värde. Detta är nu inte längre framtidsfrågor utan historiska frågor. Jag vill höra de olika partiernas vision om det framtida samhället. Inte eventuella finjusteringar i rådande system. Antagligen har miljöpartiet kommit in i politiken just av denna anledning, man har framställt sig som visionärer och att man har en agenda för att nå visionen. Det är bra men ändock bara inom ett område och dessutom frikopplat från andra viktiga frågor. Den som målar en bra och intressant bild av det framtida samhället- Sverige år 2050 det vore lockande och roligt att debattera.
fredag 3 september 2010
Stoppa transfereringarna
De flesta människorna i Sverige får olika former av bidrag. Hyresbidrag, barnbidrag, bidrag till renovering,tak för sjukvård, tandvård,miljöbilspremie, mm. Alla dessa bidrag är ju pengar som man först får betala in till staten och sedan får man tillbaka pengarna för att användas på ett sätt som våra politiker tycker är bättre än om man själv valt hur pengarna skall användas. Transfereringssystemet kostar dessutom massor av pengar i form av handläggare som skall granska ansökningar, göra utbetalningar, kontrollera uppgifter, beivra fusk, förklara hur det fungerar, mm. Detta leder till att säkert minst 50 % av insamlade skatter som skall återbetalas till de som betalt in försvinner i form av administrativa kostnader för transfereringssystemet. Det innebär att om man inte hade något transfereringssystem utan att pengarna stannar hos individen skulle man få dubbelt så mycket över av dessa pengar. Vän av ordning påtalar då att ja men det gäller ju i så fall alla människor och inte bara de som skulle ha bidragen. Ja så är det alla skulle få mer pengar över. För att då ändå stödja t.ex barnfamiljer, så finns det faktiskt ett uppenbart bättre alternativ och det är att de som har barn får ytterligare minskad skatt räknat på antal barn. Då behöver man inte först betala in pengarna för att sedan få tillbaka medlen av staten. Detta gäller alla transfereringar. De som får bostadsbidrag idag skulle istället kunna få mindre skatt och på så sätt få pengar över till bostadskostnaden. Detta är dessutom ett rättvist system. Det innebär att alla får del av "bidragen" för respektive ändamål inte bara de som söker bidrag utan alla som uppfyller förutsättningarna för "bidraget" Med tanke på hur mycket transfereringskostnader som försvinner så blir alla individers ekonomiska utfall bättre i ett sådant ej bidragsbaserat system. Så om vi avskaffar transfereringssystemet och låter skattesystemet istället utformas så att de behövande grupperna får mer över så får vi en fantastiskt tillskott till hushållskassorna. Det sker med bättre effektivitet i samhället.
Alla de som idag arbetar med transfereringssystemet blir dessutom lediga för att göra nyttigare saker i samhället. Dvs vi skulle få en injektion av arbetskraft till alla andra sektorer vilket skulle öka tillväxten i landet och på så sätt ytterligare förstärka effekten av ett avskaffat transfereringssystem
Alla de som idag arbetar med transfereringssystemet blir dessutom lediga för att göra nyttigare saker i samhället. Dvs vi skulle få en injektion av arbetskraft till alla andra sektorer vilket skulle öka tillväxten i landet och på så sätt ytterligare förstärka effekten av ett avskaffat transfereringssystem
Småföretagrarna missnöjda med politiken
När det är val tycks alla partier värna om alla grupper. politikerna tävlar i att ange så många olika grupper som möjligt när man säger vad man vill satsa på. Givetvis är även småföretagarna en sådan grupp. Alla partier "vet" vad som är bra för småföretagen och man talar om att småföretagaren bör rösta på det egna partiet för att få det bättre. Tyvärr verkar det som om detta igen bara är tomma ord. Det finns alltid en reservation med "om ekonomin tillåter" eller liknande. Dessa löfteskaruseller är nog ganska så meningslösa, i vart fall då det gäller människor som varit med några år. Vi vet att det ofta är tomma ord och dessutom är de föreslagna åtgärderna ofta något som ytterligare krånglar till tillvaron. Almi har fått massor av "riskkapital" till företag under innevarande mandatperiod. Det kan ju låta bra men vägen till dessa pengar för det enskilda företaget är oöverstiglig. Det gör att pengarna hamnar i några fås fickor och de leder inte till något lyft för småföretagare i allmänhet. Det som är många småföretags stora problem är istället alla myndigheter som krånglar till tillvaron och skapar ständiga problem som skall övervinnas. Det är skattemyndigheternas fullständigt oförutsägbara ageranden som över en natt kan driva företagaren ur verksamheten. Det kan också vara tillväxtverket eller Almi som hoppar på det enskilda företaget för att man brutit mot någon regel som varit okänd eller idiotisk för det enskilda företaget. Alla handläggare, byråkrater och liknande personer som har som uppgift att bevaka, utveckla eller stödja småföretagen är mycket riskfyllda och tidskrävande för företagaren. Om alla dessa pengar som snurrar i den världen istället ficks stanna kvar hos människor (företagare och andra) så skulle samhällsutvecklingen bli betydligt intressantare, snabbare och mer individanpassad. Så det bästa politiker kan göra är att avveckla myndigheter och regler som styr och tar företagens tid och resurser.
tisdag 11 maj 2010
Lägg ner tillväxtverket
Att en myndighet skall få hantera statens och EUs medel för utveckling av företag är bedrövligt. Det hela har helt spårat ur. Krångliga regelsystem och spärrar för företag att vara med i olika program verkar vara deras främsta bedrift. Nej det enda raka är att lägga ner verksamheten och låta utvecklingsmedlen gå direkt till företag. Det kan göras på många sätt. Medlen från EU kan företrädesvis hanteras av banker och medlen från svenska staten kan fördelas till företagen genom att minska arbetsgivaravgifterna för företag under 250 anställda (gränsen för SME och därmed stödberättigade enligt EU)
Detta skulle ge en kick till företagande och det utan att det skulle sitta massa byråkrater och få lön från utvecklingsmedlen för att bedöma företag, granska deras projekt och fatta beslut om vad man skall satsa på. Helkass modell idag som är slöseri med skattemedel. När man är igång kan man då också lägga ner ALMI som nu tycks vara regeringens gullegris. Det har resulterat i massor med nyanställda på ALMI för att granska företag. Samma här låt några banker ta över hanteringen, de kommer säkert att göra detta gratis för att stärka sina kunder. Det innebär att de 100 tals miljoner som varje år går åt till byråkratilöner kan bli utvecklingsmedel i projekt.
Tyvärr verkar ingen regering eller minister ha tillräcklig makt för att klara denna omställning. När man var STU och det blåste snålt gick man samman med annat verk och så blev man NUTEK när det var kört för att den nuvarande regeringen hade på programmet att avveckla, ja då startade man ett nytt verk Tillväxtverket. Fortfarande samma upplägg och samma anställda. PHU !!!!!!!
Orsaken till eländet är antagligen alltför starka knytningar mellan näringsdepartementets handläggare, som många kommer från NUTEK eller ALMI. Det har helt enkelt bildats en ministat av byråkrater som är starkare än regeringen
Detta skulle ge en kick till företagande och det utan att det skulle sitta massa byråkrater och få lön från utvecklingsmedlen för att bedöma företag, granska deras projekt och fatta beslut om vad man skall satsa på. Helkass modell idag som är slöseri med skattemedel. När man är igång kan man då också lägga ner ALMI som nu tycks vara regeringens gullegris. Det har resulterat i massor med nyanställda på ALMI för att granska företag. Samma här låt några banker ta över hanteringen, de kommer säkert att göra detta gratis för att stärka sina kunder. Det innebär att de 100 tals miljoner som varje år går åt till byråkratilöner kan bli utvecklingsmedel i projekt.
Tyvärr verkar ingen regering eller minister ha tillräcklig makt för att klara denna omställning. När man var STU och det blåste snålt gick man samman med annat verk och så blev man NUTEK när det var kört för att den nuvarande regeringen hade på programmet att avveckla, ja då startade man ett nytt verk Tillväxtverket. Fortfarande samma upplägg och samma anställda. PHU !!!!!!!
Orsaken till eländet är antagligen alltför starka knytningar mellan näringsdepartementets handläggare, som många kommer från NUTEK eller ALMI. Det har helt enkelt bildats en ministat av byråkrater som är starkare än regeringen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)