2% inflation - ett förlegat mål

Riksbanken slåss med räntevapnet för att den svenska inflationen skall gå upp till 2%. Anledningen till detta står att finna i historien. En gång i tiden hade vi i Sverige inflation som pendlade mellan 10-15 %. Då var 2 % ett försåtligt mål. Hög inflation var svårhanterbart framförallt för arbetsmarknadens parter. Löneförhandlingar var svåra och ledda oftast inte till några löneökningar- inflationen åt upp dessa. Då kom man på att man skulle försöka minska inflationen och använda styrräntan som redskap. Ett tag skulle man dessutom försvara valutan så att kronkursen var läst. Det övergavs när man var tvungen att höja styrräntan till 500%.
Idag har vi ingen inflation och det anser riksbanken också måste bekämpas.
Men det finns inga bevis för att inflation i sig skulle vara något att sträva efter. Tänk så fint det är med stabla priser. Riksbanken anser att det leder till att man slutar handla och hoppas på att det skall bli billigare senare. Det baseras också på en uråldrig nationalekonomisk paradigm. Så kanske det var förr i tiden, men det är svårt att tänka sig att man idag skulle låta bli att köpa för att det kanske blir billigare i framtiden. Försök att övertyga någon av de som suktar efter nya telefoner, bilar, hus eller vad det nu är att det är bra att vänta tills det eventuellt blir någon % billigare:
NEJ inse fakta. Riksbankens agerande är kejsarens nya kläder.
Tänk istället att man fixerar styrräntan på , t.ex 0.5 % och låser denna i 10 år. Då skulle plötsligt vi ha stabila räntor. Vi skulle veta vad huslånen kostar i 10 år. Bankerna skulle inte kunna använda osäkerheten i styrränta som argument för att ta ut överräntor och fylla sina egna lador med låntagarnas pengar. Vilken lycka och vilken stabilitet skulle vi inte få i banksystemet. Inga övervinster, inga problem för låntagare att kalkylera kostnaderna. Ja vi skulle få en bättre marknad på in och utlåningsfronten.
Baksidan av detta att riksbankens styrelse skulle bli ointressant och vi skulle inte dagligen få läsa spekulationer om upp och nergångar i styrräntan. Men baksidan är riksbankens fokus och den kan vi vara utan. Det är bara riksbanksfullmäktige som inte längre sitter på piedestal.

Decemberuppgörelsen luktar makthunger

Att regeringen och Alliansen gör upp om att distansera riksdagen till en flock knapptryckare utan egen röstfrihet och vilja är upprörande. Ja det är så illa att riksdagen egentligen har blivit betydelselös  så länge uppgörelsen gäller.
Det finns nu stor risk för att intresset för politik rasar och att regeringens legitimitet minskar för att inte lala om alliansen som nu har reducerats till att sitta och vänta på nästa val och då hoppas på att man får röster så att man kan ta över och då med samma villkor som nuvarande regeringen har. Dock tror jag att detta endast är en dröm. Om det skulle bli en alliansregering om fyra år kan man vara ganska säker på att socialdemokraterna kommer att bli ett oppositionsparti som inte känner sig bundna av en gammal överenskommelse som inte längre har legitimitet.
Enligt min uppfattning finns det några fruktbara alternativ till dagens situation.
Här är några förslag
1) För över makten från riksdagen till medborgarna. Dvs inför folkomröstningar om centrala frågor. Budget, nya lagar mm kan med fördel klaras av i folkomröstningar som i Schweiz och USA.
2) Gör om regeringsformen och inför en president som statsöverhuvud. Vald av folket och med makt som gör att politiska blockeringar kan lösas upp av presidenten.
3) Reducera riksdagen till att bestå av 100 personer, slöseri med så många riksdagsledamöter.

Tja detta var några förslag som jag skulle vilja se realiserade, men hoppet är inte stort. Förändringstakten i politiken är trög och det är alltför många som sitter och ägnar all tid och att försvara sin egen position och att försöka skaffa sig makt och inflytande för att inte tala om ekonomiska ersättningar och pensionsavtal.

Nu är det dags att uppfylla löften

Den nya Socialdemokratiska - Miljöpartiregeringen har många löften med sig i bagaget som skall uppfyllas om man nu inte skall svika sina väljare.
Uppenbart verkar detta vara en omöjlig ekvation.
Hur skall man kunna minska försvarsbudgeten som miljöpartiet driver och samtidigt rusta upp försvaret, som Socialdemokraterna lovat?
Hur skall man kunna avveckla kärnkraften och garantera en billig elförsörjning till konsumenter och industri?
Hur skall man kunna bygga ut skolan, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsersättning, minska skatten för pensionärer mm, mm och inte avskaffa jobbskatteavdragen, dvs inte höja skatten för löntagare?
Hur skall man öka beskattningen av bensin och diesel och samtidigt göra det lättare att inte bo i storstaden?
Hur skall man minska co2 utsläppen och avveckla kärnkraften?
Hur skall man öka tillväxten och samtidigt öka beskattningen av företag och hushåll?
Hur skall man öka arbetskraftsinvandringen och samtidigt minska invandringen?

Ja listan med svåra frågor kan göras mycket lång.

Sveriges ekonomi kommer säkert att försvagas, kronan minska i värde och bortförklaringarna kommer att stå som spö i backen vad det lider.
 

Avskaffa flyttskatten

När man säljer ett hus eller en lägenhet för att flytta drabbas man av en helt orimlig flyttskatt. Låt mig ta ett exempel. En person som bor i en lägenhet som man köpte för 20 år sedan för 500.ooo kr kan idag kanske säljas för 5 Mkr. Om man nu behöver flytta och vill ha en likvärdig bostad så kostar den då 5 Mkr. Men det har man inte råd med eftersom man måste betala en flyttskatt (kallas för reavinstskatt) på 22 % av "vinsten, dvs i detta fall 990.000 kr. Om man kan så ger man skutton i att flytta och slipper betala 1 Mkr i skatt! Tror ni att detta bidrar till att folk vill flytta dit jobben finns? Det tar ju rätt lång tid att tjäna in 1 Mkr efter skatt. Så det blir ingen flytt. Det hela leder till att folk drar sig för att byta bostad, flytta till jobb, flytta till en mindre bostad, och då frigöra bostadsyta till behövande. Dessutom har det hela fört med sig att man hellre behåller ett hus eller lägenhet som man inte längre behöver än att ruinera sig på flyttskatt! Förhoppningsvis har den nya regeringen mod att ändra detta förfärliga system

avskaffa strejkrätten för samhällsviktiga funktioner

Att tågpersonalen nu strejkar på Öresundståg och snart även på Stockholms lokaltrafik är helt oacceptabelt! Risken för att folk kommer till allvarlig skada är stor. Sjukvårdspersonal kan ej ta sig till sjukhus, hemtjänstpersonal kommer inte till jobbet. Polis och räddningspersonal har problem att komma till arbetet. Detta är endast några uppenbara problem. Företag blir utan personal och kan inte utföra sitt arbete mm, mm. De som drabbas kan inte påverka situationen utan är helt i klorna på facket, som helt tycks strunta i den skada deras strejk åstadkommer. Detta måste få ett slut. Vi har nu inte att göra med personer som pressas till svältlöner av sin arbetsgivare, nej, här handlar det om principer. Man vill ge de anställda större trygghet i arbetet. Detta är förfärligt och obegripligt. Varför skall just de som arbetar inom kollektiva transporter ha bättre villkor än alla andra? Nej modellen där offentligt finansierade eller starkt subventionerade verksamheter blockeras med strejkvapnet är inte rimligt. Vi måste tillbaka till den tid där samhällsfarliga strejker inte är tillåtna. Det verkar som om detta är en del i valrörelsen. Man vill ställa till med problem ock skylla detta på sittande regering. Nej facket måste avväpnas och det är snarast.

Vem skapar jobb?

När valrörelsen nu börjar på allvar är detta med arbetslöshet och att minska den på tapeten igen. Det verkar som om våra politiker alltid anser att det är en fråga som de skall "fixa". Man träter om arbetslöshetens storlek, utveckling och man jämför äpplen med päron. Eftersom man ändrat sättet att mäta, en EU anpassning, blir historiska siffror ganska meningslösa. Likväl används dessa. Ett grepp som nu lanseras är att i stället mäta antalet sysselsatta. Det verkar ju bra, men även där finns fällor. Inför ett val kan man ju alltid skicka in pengar eller regelsystem av tillfällig art som ökar antalet offentligt anställda. Man kan ju också manipulera definitionen av sysselsatt. Ett sätt är att sysselsätta arbetslösa i olika typer av åtgärder, då är de inte med i statistiken och det hela ser bättre ut. Grundproblemet är att de politiska instrumenten för att påverka sysselsättningen i näringslivet, som ju uppenbart är viktigast för att förbättra landets ekonomi och den levnadsstandard vi har, inte är populära hos väljarna. Låt mig ge några exempel på åtgärder som långsiktigt leder till fler jobb: 1) Minskade kostnader att ha anställda (dvs minska arbetsgivaravgifter, kostnader för sjuklön) 2) Minska riskerna för företag att anställa ( Förändra lagarna så att flexiblare avtal kan träffas och att man kan göra sig av med överflödiga utan krångel och risker) 3) Satsa på att delfinansiera företags utveckling av nya marknader och nya produkter. Alla dessa åtgärder som tveklöst leder till ökad sysselsättning i näringslivet möts av motstånd från väljarna och därmed från de politiska partier som vi har att välja på. När det gäller punkt 1 så vill man snarare öka kostnaderna för arbetsgivarna. Företagen är en bra mjölkko att dra in skatt från och väljarna ser inte att det är de som betalar i form av minskad lön och högre arbetslöshet. Punkt 2 uppfattar man som att makten förskjuts till ett fåtal direktörer som kommer att nyttja detta för egen vinning. Punkt 3 avfärdas med att inte kan väl skattemedel användas för att hjälpa enskilda företag. Alla pengar till "företagsutveckling måste ju gå till myndigheter som anställer handläggare som skall utreda hur man kan få fram nya produkter och öppna nya marknader. Usch att föreslå att företagen skulle få hjälp med detta. Så slutsatsen blir arbetslösheten kommer alltid att vara en bra fråga att diskutera mellan politiker och det är ett slagträ som alltid kommer att finnas och alla partier kan ha synpunkter och förslag som alla i första hand skall vara lättsålda till väljarna. De uppenbara som ständigt är aktuella är sålunda: Bättre arbetsförmedling, matchning av arbetslösa, gör det svårare att säga upp folk, anställ fler inom offentlig verksamhet-våra behov är ju omättliga, satsa på våra myndigheter...ja ja ja sånt valfläsk det blir

Muller och ekobrottsmyndigheten

Att Victor Muller och tidigare styrelseledamöter anklagas av ekobrottsmyndigheten är inte förvånande. Ekobrottsmyndigheten tycks ha tagit som sin uppgift att sila mygg och svälja kameler. Att Myller fakturerat sitt arvode från utländskt bolag kan inte förvåna någon. Han är inte Svensk han bor inte i Sverige och han är en internationellt verksam person. Skattemyndigheterna driver ingen process mot honom varför man får anta att de inte har några invändningar. SAAB har också granskats av konkursförvaltate till en kostnad av 110 Mkr inte heller dessa har påtalat några oegentligheter. Att Ekobrottsmyndigheten då slår till med anhållanden av personer som eventuellt har några kunskaper om denna "brottslighet" är obegriplig. Att man gör tillslag på Spyker i Holland och beslagtar material därifrån är också mycket tveksamt. Det hela rör sig tydligen om fakturerat konsultarvode på cirka 5 Mkr som Ekobrottsmyndigheten anser vara ett ekobrott. Helt bisarrt. Jag undrar hur många konsultarvoden från utländska företag man skulle hitta om man granskade de största svenska företagen? Men det är klart att man inte gör det för då skulle det bli uppenbart att ekobrottsmyndigheten som vanligt är ute och cyklar. När andra statliga myndigheter begår uppenbara ekonomiska brottsliga handlingar som vi kunnat ta del av i tidningarna, t.ex tillväxtverket som förskingrar skattemedel på felaktigt bokförd representation så händer ingenting. Här lyfter åklagarna inte ett finger, men mot Muller kan man mullra. Jag tycker att det är hög tid att man tillsätter en utredning som går igenom ekobrottsmyndighetens verksamhet och granskar dessa

Avskaffa näringspolitiken

Sverige behöver en ny näringspolitik! Den näringspolitik vi har idag är uråldrig och omodern. Den är uppbyggd kring att ett antal myndigheter skall arbeta med att stödja och utveckla företag. Sålunda har vi ett tillväxtverk som spenderar åtskilliga miljarder varje år, dels medel som kommer via statsbudgeten och dessutom har man hand om EUs strukturfonder som är till för bl.a näringslivsutveckling. Medlerna fördelas efter ansökningar från kommuner, regioner, företag och olika typer av organisationer som alla skall arbeta med näringslivsutveckling i enlighet med tillväxtverkets uppsatta mål och regler. För att ge exempel på hur idiotiskt det hela är så har man ett regelsystem som jag inte tror det finns någon företagare som kan hantera. Dessutom har man programmål som i mångt och mycket är obegripliga för företag och även för alla andra som inte råkar tillhöra den lilla grupp av handläggare på olika offentliga organisationer som lägger beslag på merparten av pengarna avsedda för företagsutveckling. Dessutom finns Vinnova som skall stödja utveckling av företag, detta sker genom en rad olika program som man hittar på och som sedan företag får söka pengar inom. I huvudsak bortkastade pengar som dessutom genererar en massa arbete hos företag med att söka pengar, den kostnaden är mångdubbelt högre än vad Vinnova sedan delar ut i olika bidrag. Till detta kommer medel som finns må länsstyrelser, där man också har en rad handläggare som på olika grunder delar ut pengar till företag. Huvuddelen av pengarna hamnar på så sätt hos kompisar till handläggarna Vi har också regioner som byggt upp stora avdelningar för näringslivsutveckling där "näringslivsutvecklare" som aldrig arbetat i näringslivet skall utveckla företag. Man startar också upp olika typer av projekt där man försöker bjuda med företag. I huvudsak är det då "roliga" projekt. Dvs studieresor utomlands, konferenser på fina hotell, middagar på lyxrestauranger, underhållning av olika slag. Ja allt som handläggarna tycker är roligt att göra. Det spenderas även resurser på kommunal nivå. Det finns få kommuner som inte har "näringslivschef" och en avdelning för näringslivsutveckling. Att dessa avdelningar på något sätt skulle ha bidragit till att företagen i kommunerna utvecklas tror jag inte. Jag har varit på många tillställningar ordnade av ovanstående offentliga organisationer och jag har hört så mycket dumt och sett så många idiotiska utlysningar av program och hört så många beskrivningar av projekt man finansierat att jag anser mig vare expert på svensk näringspolitik som den ser ut idag och min slutsats är solklar. Detta är en fullständigt obehövlig verksamhet som kostar oss skattebetalare mycket stora pengar, jag har försökt räkna ut vilka nivåer det handlar om och kan konstatera att det uppenbart är mer än svenskt försvar och på en nivå som om dessa medel istället användes till sjukvård, skola, kommunikationer (järnväg och vägar) skulle lyfta dessa områden till något vi idag inte kan drömma om. Så mitt förslag är: Lägg ner Tillväxtverket och överför hanteringen av strukturfondsmedlen till någon näringslivsorganisation som delar ut medlen till företag värda att satsa på Lägg ner vinnova och skicka dessa pengar till sjukvården Lägg ner länsstyrelsernas näringslivsaktiviteter och sänk skatten för alla med det belopp man sparar Lägg ner alla regioners näringslivskontor och näringslivsprojekt och använd dessa pengar till att bygga ut och underhålla infrastrukturen för transporter. Lägg ner alla kommuners näringslivsverksamhet och sänk kommunalskatten med motsvarande summa. Allt detta kan göras utan att något företag skulle protestera. De ända som inte skulle bli glada, på kort sikt, är alla handläggare och offentligt anställda företagsutvecklare som blir arbetslösa. Men jag tror att även dessa så småningom när man hittat ett mer meningsfullt arbete kommer att tycka att detta är mycket bra. Så ni som läst så här långt, det är ni som nu har bollen. Hjälp till att åstadkomma detta. Det görs inte över en natt men det går och det krävs bara att ni mina läsare sprider detta och själva, om ni är i beslutsläge, driver detta.

Varför lägger man inte ner tillväxtverket?

Att en myndighet som tillväxtverket får fortsätta år efter år utan att våra politiker tar tag i detta är svårt att acceptera. Att man bryter mot regeringens regler tycks inte spela någon roll. Slöserier av skattemedel på såväl meningslösa program och projekt och ett eget slöseri med krogbesök Hotellkostnader och oändliga seminarier och möten som endast gynnar konferensarrangörer spelar ingen roll. Att man ger bidrag till företag som av en tillfällighet eller oftare via gamla kontakter med handläggare på tillväxtverket leder endast till illojal konkurrens. Det finns nog inte en ide eller ett företag som lyckats tack vare tillväxtverket. Regering efter regering fortsätter med att skicka skattepengar in i detta svarta hål. Det tycks inte finnas en näringsminister som vågar ta tag i det hela. Antagligen beroende på att myndigheten har förskansat sig starkt med mycket maktmedel att försvara sig. Det handlar som så ofta om pengar. Personer som får bidrag av tillväxtverket ställer upp och försvarar verksamheten. Dvs man försvarar att man själv skall få bibehålla sina konsultuppdrag och förmåner. Man har också skaffat sig andra mer sofistikerade sätt att försvara sig som handlar om lobbyverksamhet, vänskapskorruption, mm. Mitt förslag till regeringen är att göra en avvecklingsplan. Den skulle kunna se ut så här: 1) Ge inte tillväxtverket nya uppgifter och program. Börja med att ta bort deras hantering av strukturfonderna- det är dags för det nu 2) Lägg inte nya uppgifter på tillväxtverket utan använd andra myndigheter istället 3) Minska deras basanslag med 15 % om året i 5 år. 4) Lägg därefter ner resterande verksamhet. När det gäller de skattepengar man spar in på detta sätt så kan de lämpligtvis användas till att minska skatten för småföretagare eller användas till att stödja nyföretagarcentrum och liknande företagsnära organisationer som gör en verklig insats för att hjälpa personer som vill starta företag.

1 miljard bortkastad på matprojekt

Så händer det igen. Politiker har fått för sig att man kan stödja mat och restaurangnäringen genom att pytsa ut bidrag till höger och vänster till projekt. Detta är grundläggande feltänkt som tillämpats ett otalt gånger. Grundfelet är inte att man satsar på utveckling utan själva upplägget. Man avsätter stora summor under någon rubrik, mat industri, upplevelse industri, kvinnliga företag, baltiskt sammarbete, miljö utveckling, mm, mm. Antalet påhitt tycks aldrig ta slut. Klon är att detta kan låta bra men bli helt fel i genomförandet. Staten skickar pengarna till Tillväxtvewrket, Vinnova eller liknande och sedan låter man ett antal tjänstemän anställa ännu fler handläggare och så småningom utlyser man en tävlan där man får söka pengar och de snyggaste ansökningarna får pengar. Det innebär att de som söker är sådana som kan detta dvs andra handläggare, på kommuner, regioner eller annan offentlig verksamhet. Att pengarna är tänkta att bidra till affärsutveckling och företagstillväxt är här bara vackra ord. Företag vill man inte ge pengar till och heller inte ha något att göra med. Pengarna slukas på det sättet upp i möten, middagar, seminarier, studiebesök, lite utrustning till kontoret, kontorskostnader och resor fram och tillbaka till i första hand Stockholm. Förvisso ger det lite driv till Hotell och restauranger men det var inte det som var meningen. När det hela sedan skall utvärderas anlitar man någon av "utvärderingskonsulterna" som lever på detta. Självklart levererar de i allmänhet positiva rapporter. Jo "pengarna ha använt mycket effektivt" och det har skapat massor med nya jobb- Hallelulja vad vi är bra!! Verkligheten är dock en helt annan. Om några pengar sipprat ner till verksamheter, ofta då nystartade sådana , som startats för att man kommit över lite bidrag, så är dessa verksamheter konkurrenter till redan befintliga företag och oftast innebär det problem för alla inblandade. Man konkurrerar med hjälp av subventioner och man är inte professionella. Det hela slutar med att minst en verksamhet får avvecklas. Så vad skall man göra. Steg 1 ge aldrig sådana "uppdrag" till Tillväxtverket eller Vinnova. Låt pengarna slussas genom företag eller organisationer som kan respektive bransch och som inte lever på skattepengar. Steg 2 Gör alla satsningar så att medlen är lån till projekten, går allt bra skall pengarna betalas tillbaka. En sådan regel gör att projektens fokus blir att de skall vara lönsamma satsningar. Det som inte går avskrivs, men det är givetvis ett misslyckande och kan inte utvärderas som "mycket framgångsrikt" Steg 3 Avväpna motståndarna till detta upplägg, dvs Tillväxtverket och Vinnova