Avskaffa strejkrätten för offentligt anställda

Att sjuksköterskor och andra offentligt anställda har rätt att strejka är enligt min mening fel. Strejkvapnet kom en gång till för att anställda skulle kunna se till att arbetsgivarna betalade de löner som var rimliga och möjliga. Strejken är då ett vapen mot arbetsgivaren. Arbetsgivaren förlorar pengar under en strejk vilket gör att denne kan pressas att gå med på de anställdas krav. Så är inte fallet när det gäller offentligt anställda. Här är det aldrig arbetsgivaren som förlorar pengar utan tvärt om. De offentliga arbetsgivarna tjänar pengar på strejker, man behöver inte betala löner och inkomsterna (skatt) minskar inte. Den offentliga organinsationens ekonomi förbättras tack vare strejker. De som drabbas av strejken, sjuka, barn, åldringar, företag har inget inflytande över situationen.
Om vi har en fungerande arbetsmarknad kan man förvänta sig att lönerna för offentligt anställda utvecklas i takt med andra löner för att man som offentlig arbetsgivare skall kunna rekrytera arbetskraft. En minimilönenivå kan fastställas, som i många länder, via lagar.
Med en sån förändring skulle vi få betydligt bättre förhållanden och inte riskera att sjukhuset är stängt när du blir sjuk eller att lärarna strejkar när ditt barn skall få sin grundutbildning. Så mitt förslag är att avskaffa strejkrätten för alla offentligt anställda i stat, landsting, region, kommun som ju betals av oss skattebetalare för att de skall utföra samhällsnyttiga uppgifter. Det perspektivet tycks ha fallit bort.

Skattemyndigheterna jagar livet ur småföretagare

Varför skall tjänstemän på skattemyndigheten ha makt att jaga företagare som om de vore lovligt villebråd. Jag har träffat många småföretagre som kan bekräfta att de utsatts för övergrepp från tjänstemän på skattemyndigheten. Det verkar som om småföretagare betraktas som skattesmitare som det gäller att klämma åt. Låt mig ta några exempel som jag känner till. En företagare fick en skattegranskning och därefter en upptaxering (privat) för kostnader som man haft i rörelsen och som skattemyndigheten ansåg var fiffel. Det handlade om köp av kakel och diverse byggmaterial till ett duschrum för de anställda (skattemyndigheten ansåg att detta används privat trots att företagarens lokal ligger 20 km från bostaden). Resekostnader till utlandet för att besöka möjliga samarbetspartner klassificerades som semesterresor (trots att de var på 2 dagar och att all tid ägnats åt möten) anledningen var att de enligt skattemyndigheten utförts under lovtid (vintersportlov enligt skattemyndigheten) ett begrepp som var okänt för den drabbade. En annan bekant fick inte dra av en kundförlust för att man inte gjort tillräckligt för att driva in pengarna (enligt myndigheten) att det fanns affärsmässiga hänsyn bakom kunde man inte förstå. Det ökade självklart skattebetalningen men gjorde att insitamentet (att tjäna lite pengar på sitt företag) försvann och företagaren avvecklade och gick tillbaka till att jobba som brevbärare. Dessutom sa hans barn att företagare var defenitivt inget att satsa på. Rättsotryggheten är för stor och det har jag hört från många säga att veta att en nyck på skattemyndigheten lätt krossar företaget är en stor orsak till att man inte fortsätter. Rättsotryggheten är för stor och dessutom är det många som inte klarar av att anklagas för fusk som skattemyndigheten gör utan insikt att en falsk anklagelse är värre än en sann. Hedeliga människor som vill göra rätt för sig tappar tron på rättssystemeet och det är allvarligt. Hur det blivit som det är är obegripligt men det går nog tillbaka till jantelagen.