fredag 19 september 2008

Makten och skatten

Skattemyndigheterna har ett beslutssystem som är företagsfientligt. Uppläget är att handläggare söker hitta företag som smiter från skatt. När man tror sig hitta någon samlar man snabbt in information som man anser tyder på fusk. Beslutar om extra skatter och avgifter. Ett överklagande hamnar på en nämnd där det sitter representanter från politiska partier, dvs intresserade personer, men inte experter. Dessa är i händerna på handläggarna på myndigheten som driver processen och föredrar ärendet. Deras beslut är nästan alltid att bekräfta att handläggarna har rätt och företaget fel. Nästa instans är att samma nämnd skall ompröva beslutet, vilket så gott som aldrig leder till något annat beslut. Den tredje instansen innebär att man flyttar ut ärendet från skattemyndighetens lokaler men fortfarande är det förtroendevalda som skall avgöra vad som är rätt och fel. Ofta är det svårt för dessa personer att sätta sig in i företagandets förutsättningar, villkor och regler. Deras bedömningar utgår från de egna erfarenheterna och dessa är med ytterst få undantag som offentligt anställda. Perspektivet tycks vara att det gäller att driva in skatter snarare än att se till att regelverk följs. Med tanke på att skatteregler ofta är oerhört komplicerade och att vad som är rätt och fel ofta endast kan avgöras genom att studera olika domar i skatterätten så kan handläggarna och föredragande personer alltid hitta något fall som har likheter med det aktuella och som talar mot företagarens åsikter och agerande. Att en utrikesresa kan vara en förmån och rekreationsresa råder det inget tvivel om. Om företagaren dessutom åkt till en plats som också är en turistplats gör att företagaren har mycket svårt att hävda att det var en resa i tjänsten. Kundbesök, marknadsundersökning och liknande diffusa orsaker accepterar inte skattemyndigheten om det är en företagare som gjort resan. Om samma resa görs av anställd i större företag är risken liten att skattemyndigheten slår ner på den. Men företagare har inte en chans. Det blir förmånsskatt och skattetillägg. Mitt förslag är att man redan i första överklagande instans har en extern granskning av skattemyndigheternas beslut. T.ex av tre skattexperter som är oberoende av skattemyndigheterna. Detta skulle förbättra företagsklimatet och stoppa alla fullständigt absurda skatteprocesser där småföretagare kläs av och hängs ut helt på subjektiva handläggaråsikter.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Skatteindrivare har funnits i alla år och det är nog samma idag som det alltid har varit. Målet är att driva in pengar till staten och begreppet rätt och riktigt är inte högprioriterat. Småföretag är dessutom en tacksam grupp för de har oftast inte tid att protestera så de betalar hellre än protesterar. De vet ofta inte heller vad som gäller så de accepterar vad myndigheten säger och betalar istället för att bråka.

Anonym sa...

Det värsta är att man inte kan få reda på vad som gäller, om man ringer till skattemyndigheten så svarar de att de inte kan ge förhandsbesked. Dvs om det är knivigt att reda ut vad som gäller måste man själv välja och blir det då fel så åker man på straffskatt och massor med krångel. Varför kan man inte få ett besked från myndigheten om vad som gäller???

Anonym sa...

Skattemyndigheten har fått för sig att företagare är till för att man skall driva in maximalt med skatt och inte något annat. Man tror också att man alltid själv har rätt att döma vad som är rätt och den lilla företagaren har ingen chans när skattemyndigheten fått klorna i honom eller henne. Ofta är det bättre att ge upp och ta ett jobb på socialförvaltningen istället för att slita hund med företaget och sedan bli påhoppad av skattemyndigheten