Tillväxtverket missköter strukturfonderna

Tillväxtverket har som uppgift att administrera strukturfonderna i Sverige. Det är ingen liten uppgift utan det handlar om 10-tals miljarder kronor som skall kanaliseras till näringslivsutveckling.
Tyvärr har tillväxtverket misskött detta å det grövsta. Nu debatteras detta även i riksdagen.
Problemen är många och svåra.
Här är några exempel:
De har infört ett regelsystem som stänger ute företag
De administrerar medlen superbyråkratiskt (sovjetisk modell)
De ändrar hela tiden reglerna så att stödmottagarna inte vet vad som gäller
De ger råd till projektägarna som kan vara felaktiga- tillväxtverket tar inget ansvar för detta
De har en granskningsapparat som ibland tar åratal innan utbetalningar kan ske
Granskningshandläggarna har som mål att hitta fel och att slå ner på dessa med stor kraft
Deras system är rättsosäkert och kan leda till att företag går under
De är ointresserade av projektens resultat endast hur de administreras
De har regelsystem som inte godkänner kostnader som andra offentliga delfinansiärer godkänner som projektkostnad

Ja listan kan göras mycket lång
Så ett råd till regeringen är att hitta någon annan som kan administrera pengarna under nästa period. Detta kaos kan inte få fortgå

Satsa på företag istället för myndigheter

I Sverige har vi av någon anledning fått för oss att man kan utveckla näringslivet och företag genom att satsa miljarder varje år på myndigheter som har till uppgift att utveckla näringslivet. mottagarna av alla dessa utvecklingspengar är myndigheter som Tillväxtverket, Vinnova, ALMI, länsstyrelser, regioner, m.fl. När dessa myndigheter sedan skall verkställa uppdraget att utveckla näringslivet, dvs företag, så anlitar man i sin tur kommuner och varandra i olika konstellationer för att uppfylla de formella krav som ofta finns med pengarna.
Man gör utlysningar av olika projektområden där man kan söka pengar. Ofta är texten som beskriver vad som skall göras obegriplig för andra än de tänkta mottagarna av pengar, dvs andra myndigheter och kommuner. Dessa utlysningar innehåller regelsystem som direkt gör att företag inte skall tro att de kan få del av pengarna.
En vanlig regel är att finansiären endast betalar 50 % av kostnaderna.
När det gäller strukturfonderna som är en mycket stor finansiär så kräver man dessutom att de övriga 50 % skall komma från offentliga medel. Det innebär att om ett företag har ett bra projektförslag måste man först övertyga någon annan myndighet om att satsa 50 % sedan kan man söka pengarna från strukturfonderna. Dock finns här ett moment 22. Andra offentliga medel kräver också att man skall ha 50 % från någon annan och då får det INTE vara offentliga medel.
Så resultatet av upplägget blir att strukturfondernas pengar endast kan gå till andra myndigheter.
För att klara kravet på 50 % medfinansiering har man byggt upp ett bytessystem som gör att man inte behöver satsa några egna pengar alls.
En region kan t.ex få medel från strukturfonderna, man medfinansierar 50 % genom att använda de pengar man redan fått av staten för att bedriva verksamheten som projektet faller inom. Så några "nya" pengar behöver kommuner eller regioner inte hosta upp för att "medfinansiera" utan man räknar helt enkelt de skattemedel man redan fått som medfinansiering i projekten.
För att göra det ännu mer komplicerat så kan man dessutom byta tjänster mellan kommuner och regioner och länsstyrelser så att pengarna snurrar runt mellan myndigheterna i en accelererande takt och på så sätt ökar man snabbt sina tillgängliga medel.
Någon utveckling av företag blir det inte, men det blir massor av byråkrati, goda middagar, möten, seminarier, möten, studieresor, hotellboende, anlitande av konsulter (oftast tidigare anställda på myndigheten) och kliandet på varandras ryggar fortsätter.
Företagen är endast ett ord som finns med i alla ansökningar. Att engagera och göra något för företagen är för besvärligt så det blir mer hypotetiska engagemang.
Om man nu verkligen vill utveckla företagen måste man inse att det endast är företagen själva som har den förmågan. Så om man skulle skicka alla dessa miljarder direkt ner till utvecklingsbara och intresserade företag skulle man få tillbaka pengarna raskt i form av ökande skatteintäkter. Dvs det skulle bli en synergi och utveckling som kanske på nytt skulle placera Sverige i toppskiktet vad gäller levnadsstandard och utveckling.

Tillväxtverket expert på mingel

Efter att varit på ett oräkneligt antal arrangemang som tillväxtverket ordnat kan jag konstatera att deras specialitet är att ordna mingel. De tycks leva i föreställningen att man får fler och växande företag genom att ett stort antal handläggare på tillväxtverket minglar med andra handläggare från regioner och kommuner.
Man ordnar föredrag där man talar om hur man som kommun eller region kan söka pengar för att utveckla företag. Programmen utesluter att vi företagare söker pengar. Vår möjlighet är att få vara med på mingel, middagar och konferenser där man talar om för oss hur det är att vara företagare och att vi utvecklas genom insatser från tillväxtverket!!
Ja det hela är befängt men sant.
Nu är det dessutom frågan om tiotals miljarder kronor som rullar runt i denna massa av byråkrater.
På mingel i Malmö för inte så länge sedan fick jag höra att vi kan få hjälp att utveckla våra produkter. Ja man vinkade med upp till en miljon kronor i bidrag. Lät intressant. När vi sedan skulle söka pengar visade det sig att de pengar vi kunde få måste användas till att engagera konsulter!!
I vår bransch släpper vi inte ut våra produktidéer till konsulter och dessutom finns inga konsulter som kan det som våra anställda kan så det hela byggde på den föreställningen att vi inte kan vårt arbete och att konsulter, som kan rekommenderas av tillväxtverkets handläggare skulle fixa vår framtid.
Efter några möten föreslog handläggarna att vi istället skulle söka EU pengar och samarbeta med danska företag för att utveckla våra produkter.
Uppenbart fattar inte tillväxtverkets handläggare någonting om företagande.
Att ordna mingel är deras melodi. Att få fram fler växande företag är endast en rubrik som ger att de får pengar till mingel med varandra.

rättsosäkerhet med EU pengar

Att få stöd från EU t.ex strukturfondspengar eller pengar från socialfonden är mycket rättsosäkert. Som företagare kan man lockas av att delfinansiera projekt eller utbildningar av anställda med EU medel. Mitt råd är akta er för detta!
EU medel är styrda av en stor mängd regler som inte är uppenbara och ibland helt okända när man ger sig in i EU projekt. Handläggare på tillväxtverket kan synas vara hjälpsamma för att slussa en genom regelsystemet men det är tyvärr råd och anvisningar som snabbt kan ändras och det finns ingen garanti för att deras råg är riktiga. Företag som fått stöd och som följt tillväxtverkets handläggares mycket detaljerade anvisningar har i slutändan fått betala tillbaka eller inte fått ut medlen på grund av bestämmelser som uppdagas när det är dags att betala ut stödet.
Detta kan dessutom inträffa upp till 10 år efter avslutat projekt. Så även om man följer handläggarnas anvisningar och råd så kan en framtida granskning från tillväxtverkets sida uppdaga att man brutit mot någon regel och som konsekvens av detta skall pengarna betalas tillbaka! De handläggare som hjälpt till tar inget ansvar, trots att man följt deras anvisningar. Nej säger det de gav ju endast råd!
Något ansvar för råden har man inte. Detta är fullständigt rättsosäkert. Ja det är värre än att få felaktiga råd från en bank- där finns det lagar och regler som skyddar kunden men inte när det gäller medel från strukturfonderna eller socialfonden då är det myndighetspersoner som bestämmer. Så akta er! Medel från strukturfonden eller socialfonden kan drabba er långt efter projektet är avslutat och dessutom kan man hamna i oändliga rättsprocesser om man inte går med på återbetalning. EU pengar är därför en farlig finansiering med oförutsägbara konsekvenser.