Tillväxtverket missköter strukturfonderna

Tillväxtverket har som uppgift att administrera strukturfonderna i Sverige. Det är ingen liten uppgift utan det handlar om 10-tals miljarder kronor som skall kanaliseras till näringslivsutveckling.
Tyvärr har tillväxtverket misskött detta å det grövsta. Nu debatteras detta även i riksdagen.
Problemen är många och svåra.
Här är några exempel:
De har infört ett regelsystem som stänger ute företag
De administrerar medlen superbyråkratiskt (sovjetisk modell)
De ändrar hela tiden reglerna så att stödmottagarna inte vet vad som gäller
De ger råd till projektägarna som kan vara felaktiga- tillväxtverket tar inget ansvar för detta
De har en granskningsapparat som ibland tar åratal innan utbetalningar kan ske
Granskningshandläggarna har som mål att hitta fel och att slå ner på dessa med stor kraft
Deras system är rättsosäkert och kan leda till att företag går under
De är ointresserade av projektens resultat endast hur de administreras
De har regelsystem som inte godkänner kostnader som andra offentliga delfinansiärer godkänner som projektkostnad

Ja listan kan göras mycket lång
Så ett råd till regeringen är att hitta någon annan som kan administrera pengarna under nästa period. Detta kaos kan inte få fortgå

Satsa på företag istället för myndigheter

I Sverige har vi av någon anledning fått för oss att man kan utveckla näringslivet och företag genom att satsa miljarder varje år på myndigheter som har till uppgift att utveckla näringslivet. mottagarna av alla dessa utvecklingspengar är myndigheter som Tillväxtverket, Vinnova, ALMI, länsstyrelser, regioner, m.fl. När dessa myndigheter sedan skall verkställa uppdraget att utveckla näringslivet, dvs företag, så anlitar man i sin tur kommuner och varandra i olika konstellationer för att uppfylla de formella krav som ofta finns med pengarna.
Man gör utlysningar av olika projektområden där man kan söka pengar. Ofta är texten som beskriver vad som skall göras obegriplig för andra än de tänkta mottagarna av pengar, dvs andra myndigheter och kommuner. Dessa utlysningar innehåller regelsystem som direkt gör att företag inte skall tro att de kan få del av pengarna.
En vanlig regel är att finansiären endast betalar 50 % av kostnaderna.
När det gäller strukturfonderna som är en mycket stor finansiär så kräver man dessutom att de övriga 50 % skall komma från offentliga medel. Det innebär att om ett företag har ett bra projektförslag måste man först övertyga någon annan myndighet om att satsa 50 % sedan kan man söka pengarna från strukturfonderna. Dock finns här ett moment 22. Andra offentliga medel kräver också att man skall ha 50 % från någon annan och då får det INTE vara offentliga medel.
Så resultatet av upplägget blir att strukturfondernas pengar endast kan gå till andra myndigheter.
För att klara kravet på 50 % medfinansiering har man byggt upp ett bytessystem som gör att man inte behöver satsa några egna pengar alls.
En region kan t.ex få medel från strukturfonderna, man medfinansierar 50 % genom att använda de pengar man redan fått av staten för att bedriva verksamheten som projektet faller inom. Så några "nya" pengar behöver kommuner eller regioner inte hosta upp för att "medfinansiera" utan man räknar helt enkelt de skattemedel man redan fått som medfinansiering i projekten.
För att göra det ännu mer komplicerat så kan man dessutom byta tjänster mellan kommuner och regioner och länsstyrelser så att pengarna snurrar runt mellan myndigheterna i en accelererande takt och på så sätt ökar man snabbt sina tillgängliga medel.
Någon utveckling av företag blir det inte, men det blir massor av byråkrati, goda middagar, möten, seminarier, möten, studieresor, hotellboende, anlitande av konsulter (oftast tidigare anställda på myndigheten) och kliandet på varandras ryggar fortsätter.
Företagen är endast ett ord som finns med i alla ansökningar. Att engagera och göra något för företagen är för besvärligt så det blir mer hypotetiska engagemang.
Om man nu verkligen vill utveckla företagen måste man inse att det endast är företagen själva som har den förmågan. Så om man skulle skicka alla dessa miljarder direkt ner till utvecklingsbara och intresserade företag skulle man få tillbaka pengarna raskt i form av ökande skatteintäkter. Dvs det skulle bli en synergi och utveckling som kanske på nytt skulle placera Sverige i toppskiktet vad gäller levnadsstandard och utveckling.

Tillväxtverket expert på mingel

Efter att varit på ett oräkneligt antal arrangemang som tillväxtverket ordnat kan jag konstatera att deras specialitet är att ordna mingel. De tycks leva i föreställningen att man får fler och växande företag genom att ett stort antal handläggare på tillväxtverket minglar med andra handläggare från regioner och kommuner.
Man ordnar föredrag där man talar om hur man som kommun eller region kan söka pengar för att utveckla företag. Programmen utesluter att vi företagare söker pengar. Vår möjlighet är att få vara med på mingel, middagar och konferenser där man talar om för oss hur det är att vara företagare och att vi utvecklas genom insatser från tillväxtverket!!
Ja det hela är befängt men sant.
Nu är det dessutom frågan om tiotals miljarder kronor som rullar runt i denna massa av byråkrater.
På mingel i Malmö för inte så länge sedan fick jag höra att vi kan få hjälp att utveckla våra produkter. Ja man vinkade med upp till en miljon kronor i bidrag. Lät intressant. När vi sedan skulle söka pengar visade det sig att de pengar vi kunde få måste användas till att engagera konsulter!!
I vår bransch släpper vi inte ut våra produktidéer till konsulter och dessutom finns inga konsulter som kan det som våra anställda kan så det hela byggde på den föreställningen att vi inte kan vårt arbete och att konsulter, som kan rekommenderas av tillväxtverkets handläggare skulle fixa vår framtid.
Efter några möten föreslog handläggarna att vi istället skulle söka EU pengar och samarbeta med danska företag för att utveckla våra produkter.
Uppenbart fattar inte tillväxtverkets handläggare någonting om företagande.
Att ordna mingel är deras melodi. Att få fram fler växande företag är endast en rubrik som ger att de får pengar till mingel med varandra.

rättsosäkerhet med EU pengar

Att få stöd från EU t.ex strukturfondspengar eller pengar från socialfonden är mycket rättsosäkert. Som företagare kan man lockas av att delfinansiera projekt eller utbildningar av anställda med EU medel. Mitt råd är akta er för detta!
EU medel är styrda av en stor mängd regler som inte är uppenbara och ibland helt okända när man ger sig in i EU projekt. Handläggare på tillväxtverket kan synas vara hjälpsamma för att slussa en genom regelsystemet men det är tyvärr råd och anvisningar som snabbt kan ändras och det finns ingen garanti för att deras råg är riktiga. Företag som fått stöd och som följt tillväxtverkets handläggares mycket detaljerade anvisningar har i slutändan fått betala tillbaka eller inte fått ut medlen på grund av bestämmelser som uppdagas när det är dags att betala ut stödet.
Detta kan dessutom inträffa upp till 10 år efter avslutat projekt. Så även om man följer handläggarnas anvisningar och råd så kan en framtida granskning från tillväxtverkets sida uppdaga att man brutit mot någon regel och som konsekvens av detta skall pengarna betalas tillbaka! De handläggare som hjälpt till tar inget ansvar, trots att man följt deras anvisningar. Nej säger det de gav ju endast råd!
Något ansvar för råden har man inte. Detta är fullständigt rättsosäkert. Ja det är värre än att få felaktiga råd från en bank- där finns det lagar och regler som skyddar kunden men inte när det gäller medel från strukturfonderna eller socialfonden då är det myndighetspersoner som bestämmer. Så akta er! Medel från strukturfonden eller socialfonden kan drabba er långt efter projektet är avslutat och dessutom kan man hamna i oändliga rättsprocesser om man inte går med på återbetalning. EU pengar är därför en farlig finansiering med oförutsägbara konsekvenser.

Administration av Strukturfonderna

Strukturfonderna i Sverige administreras av tillväxtverket. Det handlar innevarande period om 22,8 miljarder kronor. Ett huvudmål för dessa pengar är att små och medelstora företag skall kunna utvecklas och därmed ge tillväxt och sysselsättning.
Tyvärr har regeringen gett detta uppdrag till tillväxtverket.
Enligt mångas erfarenheter är detta katastrofalt.
Tillväxtverket tycks se sin uppgift inte att hjälpa till och stimulera projektägare att nå sina mål utan att kontrollera och sätta upp begränsningar.
Det hela resulterar i att projektägarna hamnar i en mycket svår situation. pengar betalas inte ut förrän ibland åratal efter det att projektet är avslutat och dessutom under hotet att pengarna kan krävas tillbaka om man senare upptäcker fel. Nu talar vi inte om fel som är försök att lura ut pengar från systemet utan byråkratiska regler som man kan ha brutit mot. Så även om tillväxtverket efter sin noggranna granskning betalat ut pengar för projektkostnader så kan de vid en senare koll av några paragrafer t.ex upptäcka att upphandlingen i projektet inte helt följt riktlinjerna för upphandling. Det kan leda till beslut om att kostnader för konsulter i efterhand inte godkänns och pengarna skall betalas tillbaka. Om så inte sker direkt gör tillväxtverket antagligen en polisanmälan!
Denna rättsosäkerhet och fullständigt absurda hanteringen av projekt gör att detta är en farlig fälla för projektägare.
Slutsatsen kan bara bli en- Hitta någon annan som kan hantera strukturfondspengarna, kanske Vinnova är bättre.

Lyckade affärsideer

Många drömmer om att komma på en affärsidé som ´kan leda till framgång och rikedom. Min erfarenhet är att detta kräver inte bara en god idé utan i högsta grad ett brinnande engagemang, pengar, stor uthållighet, timing, god verklighetsuppfattning, envishet och inte minst tur.
De bästa affärsidéerna finns redan. Någon har redan kommit på det hela. Väldigt sällan kan man komma på en unik idé. Men vad gör det.
Alla framgångsrika företag har konkurrenter, dvs någon annan försöker också tjäna pengar på idén. Det skall man inte låta sig nedslås av. Tvärt om om idén är unik. Ingen annan har en verksamhet inom området så är risken stor att det beror på att det inte finns en marknad för den produkt eller tjänst som man tänker sälja. Att vara först på marknaden innebär stora problem. Man måste då inte bara sälja utan också väcka marknaden till liv. En svår uppgift.
Så vad är lärdomen?
Jo att en lyckad affärsidé är en ide som någon redan börjat tjäna pengar på.
Att starta en konkurrerande verksamhet där man kanske kan profilera sig. Eller vidareutveckla produkten/tjänsten är något som kan bli en lyckad affärsidé.

Lägg ner tillväxtverket

Under den rubriken gömmer sig en stark misstro mot en myndighet som överlevt sig själv många gånger om. Men att lägga ner är givetvis något som är svårt och plågsamt för alla inblandade. De anställda spretar emot. Ledningen försvarar sig med alla medel- det gäller ju att rädda lönen och den framtida pensionen.
De som å andra sidan upptäckt att det är en myndighet som sedan länge spelat ut sin roll och som överlever tack vare gamla kontakter och politikernas oförmåga att avveckla har inte lika mycket krut att avfyra som försvararna. Det är ju så lätt att rycka på axlarna och säga "ja visst är de ett problem, men..."
Att driva närläggning kostar på. Uppvaktningar, bekanta som kan bli arbetslösa, artiklar i tidningen av de som försvarar sig med näbbar och klor. Ja ja det krävs kraft och mod för att ge sig på en så gammal inrättning som ligger i centrala Stockholm och där de ledande personer regelbundet träffar maktens korridorer och lobbar för sin egen överlevnad. Ett tag verkade det som om alliansregeringen ändå skulle såga av rötterna och lägga ner. man började lite smått med utlokalisering. Det kan tyckas som ett smart grepp att få bort dom från regeringskansliets korridorer. Men man tog bara ett litet steg. Dessutom visade det sig som tidigare att utlokaliseringen också för med sig att fler lokal och regionalpolitiker kan få för sig att det är en bra sak att ha myndigheter i regionen. De ger ju anställda och skattepengar. Att deras verksamhet är katastrofal spelar i det perspektivet ingen roll. Så vilka är vi då som med en dåres envishet för fram förslaget på närläggning. Jo det är vi som betalar.
Vi betalar skattepengar som till en verksamhet vi inte vill ha och som säger att den är till för oss.
Om tillväxtverket byter ansikte igen och anger att man är till för att utveckla den centrala byråkratin och att hitta på sätt att förbättra offentlig verksamhet. Ja då ger vi oss. Ty då kan vi inte längre bedöma nyttan med verksamheten och vi skulle tystna.
Men som det är idag använder tillväxtverket våra skattepengar till att förfölja och vad som är ännu värre - förödmjuka oss företagare. Det kan vi inte acceptera.
Så tillbaka till parollen- "Lägg ner tillväxtverket!!"

Samhällsentreprenör

Nu satsar staten pengar på entreprenörer som kan hjälpa till att göra av med skattepengar!
Tillväxtverket som anger att man är till för fler växande företag utlyser medel till samhällsentreprenör. På de informationsmöten jag bevistat gavs ett antal exempel på vad man menar med en samhällsentreprenör. Begreppet är ju inte uppenbart. Entreprenör står ju enligt den allmänna uppfattningen för en person som driver och utvecklar företag. Men nu satsas stora pengar på samhällsentreprenörer som då skall hitta på och utveckla verksamheter som är samhällsnyttiga och finansieras av skattemedel.
Sålunda betyder numera begreppet entreprenör även att man är en person som har som "affärsidé" att göra av med skattepengar!!
Handläggarna på tillväxtverket var mycket entusiastiska- man skulle t.ex kunna utveckla och lobba för att ett till tillväxtverk startas, eller dra igång en myndighet som har som uppgift att starta andra myndigheter. Mycket bra ide enligt tankesättet bakom samhällsentreprenör. Varför inte starta en verksamhet som gör upp 5-årsplaner för tillverkning och utveckling eller kanske en myndighet som bestämmer hur de politiska partierna skall utforma sina förslag. Ja floran av möjligheter är stor. Eftersom det hela skall betalas med skattepengar kan man ju helt strunta i om det finns någon som vill ha det hela. Det gäller endast att övertala finansdepartementet eller en region eller kanske länsstyrelsen eller en kommun att det är en bra ide.

Tillväxtverket i Malmö lurar företag

Tillväxtverkets kontor i Malmö är en bedrövlig upplevelse.
Att som företagare tro att det där finns resurser och kompetens som kan hjälpa till med företagsutveckling, eller möjligtvis offentliga medel som kan hjälpa till med utveckling av företag är fel. Trots att man anger att man har som mål att få till fler växande företag så tycks man inte ha en aning om vad ett företag är och hur det fungerar. Det verkar som om regionens företag på något sätt är motivet för att man finns och får sina löner, men när man kommer i kontakt med företag går det inte alls.
Det första man får veta när man träffar handläggarna är att det framförallt finns en massa regler och paragrafer. Man skall inte heller tro att de är till för enskilda företag. Nej de är till för företagandet i allmänhet men inte för enskilda företag !!!
Ja man häpnar när man hör handläggarna beskriva vad man gör. De medel man har från EU- strukturfondsmedel är i princip helt stängda för företag. De är till för att finansiera andra handläggare och deras omkostnader, resor odyl.
Om man mot förmodan skulle hamna i något projekt som delfinansieras av strukturfondsmedel uppstår snart gigantiska problem. Granskningshandläggarna har inga gränser för hur lång tid saker och ting kan ta, vi talar nu om år innan de gjort sina uppgifter. Resultaten är dessutom förfärande. De är helt inriktade på att stoppa företagens deltagande. Hittar de minsta tveksamhet i en kostnad stoppar de utbetalningar och startar en utredning. ofta leder den fram till att det finns olika typer av bestämmelser som gör att just den kostnad man haft inte är acceptabel. Det handlar då inte om fuffens utan om regler som är specialgjorda för strukturfonderna.
Det hela slutar oftast i kaos. Man vet inte vad man har och inte vad man kan få. Det hela liknar till slut ett lotteri.
Så kontentan är skicka pengarna till Grekland eller något annat EU land som behöver pengarna. I Sverige har vi ingen användning för strukturfonderna och tillväxtverket.

Stoppa slöseriet med strukturfondsmedel !

Strukturfonderna har mycket gott om resurser och spenderar miljarder i Sverige på sådant som skall ge tillväxt i näringslivet. Men det fungerar inte alls. Genom att låta tillväxtverket sköra pengarna har man effektivt hindrat en bra användning av medlen. Tillväxtverkets programkontor som hanterar Strukturfondsmedlen är en gigantisk byråkrati där antagligen inte någon person har någon som helst erfarenhet av företagande och utveckling av företag.
Sålunda har man infört regelsystem som på alla tänkbara och otänkbara sätt skall förhindra företag att få del av medlen. Det handlar om krav på medfinansiering av projekten. Här godkänns endast offentlig medfinansiering, dvs pengar från företag räknas inte. Men eftersom alla offentliga källor för finansiering av företagsprojekt säger att det får vara högst 50 % offentliga medel så uppstår genast ett moment 22. Man kan inte få medel från strukturfonderna om man inte har annan offentlig finansiering, men om man har en sådan kan man inte ta emot pengar från strukturfonderna för då bryter man mot den andra regeln. Sålunda har man täppt till alla möjligheter för företag att nyttja strukturfonderna för utveckling av verksamheten och att skapa nya jobb- Båda faktorerna är då strukturfondernas mål!
Ja det innebär att man strukturfonderna skall finansiera projekt som skall utveckla företag men företag får inte vara med!!!
Detta absurda system leder till att strukturfonderna använder medlen till att finansiera andra offentliga verksamheter som kommuner regioner o dyl.
Men för att det hela skall gå ihop så måste dessa ange att man skall utveckla företag.
Ja så har vi hamnat i ett system där de som inte jobbar i företag har som uppgift att utveckla företag.
Olika typer av näringslivshandläggare överöses med pengar för företagsutveckling. Vad gör de då med alla pengarna? Jo man anställer fler handläggare men nu på kommuner och regioner. Dessa i sin tur måste ju utbildas i företagsfrågor, dvs kurser måste finansieras. Studiebesök runt om i världen för att titta på företag i andra länder. Många goda middagar avnjutes. Seminarier på fina anläggningar, mer middagar. Möten och informationsträffar om programmen. Att vara med på konferenser är också högprioriterat, speciellt på intressanta ställen där man kan gå på spa, åka skidor eller annat intressant.
Ibland går det dock fel. Ett företag kan lyckas trassla sig in bland handläggarna och då uppstår en krigssituation. Företagaren upptäcker snabbt hur det står till och har kanske synpunkter på det hela eller förslag om förändringar. Genast startar stora granskningsapparaten. Det gäller att få bort personen så kvickt som möjligt. Ett effektivt sätt är att hitta hur denne kommit in i systemet, granska detta projekt i alla dess sömmar, begära in information, ifrågasätta utbetalningar, hindra utbetalningar, hota med repressalier,ja snart inser personen i fråga att han eller hon hamnat fel och gör något vettigare istället. Alla byråkrater i strukturfondsvärlden kan slappna av. skål vi ses på nästa seminarium!!