Skattemyndigheten knäcker mitt företag

Skattemyndigheten har granskat mitt företag och kommit med en massa idiotiska påståenden. Helt tagna i Luften. Man påstår att vi har köpt material till företaget som vi använder privat och godkänner inte dessa avdrag. Det handlar bl.a om kakel till personalens dusch, dessutom har myndigheten sett kaklet liggande i vår fabrik (ännu ej uppsatt). Man har också fått för sig att våra utlandsresor inte är avdraggilla utan är privata kostnader. Resonemanget är att eftersom flera resor har gjorts i anslutning till helg eller under "lov" (det finns enligt skattemyndigheten höstlov, vinterlov, sportlov, påsklov och sommarlov för oss företagare) så är de privata. Inga utlandsresor överhuvudtaget har godkänts. Det gäller resor till presumtiva kunder, till mässor, för att göra marknadsundersökningar, för möten med kunder som inte betalt fakturor, för att träffa investerare. Allt är underkänt ock klassas som privata nöjesresor. konsekvensen är att jag skall betala skatt, arbetsgivareavgifter och skattetillägg (böter) på hundratals tusen kronor. Först trodde jag det var ett misstag, men efter att ha protesterat så kvarstår beslutet från skattemyndigheten. Med tanke på att min verksamhet har 75 % av intäkterna från export så förstår jag inte hur vi skall kunna göra affärer med utländska kunder om vi inte får dra av utlandsresor. Det hela är som en mardröm men det tycks vara skattemyndigheternas blodiga allvar. Att skattemyndighetens personal anser sig ha rätt att avgöra vad som är nödvändiga resor och inköp av material är ofattbart.
Mina argument tycks passera spårlöst förbi. Vad kan man göra? Måste jag avveckla min exportverksamhet? Ja jag ställer frågorna öppet för jag har inget eget svar. Jag brukar inte bli svarslös men nu är jag det.

Svart eller vitt arbete?

Tydligen är skillnaden mellan svart och vitt arbete inte uppenbart. Om man betalar en hantverkare eller någon annan person kontant är risken att det är svart betalning stor. Även om ett kvitto skrivs ut så är det inte uppenbart att mottagaren av pengarna bokför dessa på ett korrekt sätt. Det leder till att man som uppdragsgivare eller kund aldrig kan vara säker på om arbetet är svart eller vitt. Detta är orimligt. Givetvis måste det vara mottagaren av ersättning. Dvs den som säljer sitt arbete som har ansvaret för att skatter och avgifter betalas inte köparen av tjänsten. Problemet är sålunda oseriösa företag eller privatpersoner som säljer sin tid utan att ha ett företag. Min fundering är om det inte är lika bra att lägga allt på säljaren. Dvs inbetalning av skatter och arbetsgivareavgifter skall göras av den som säljer och aldrig av en privatperson som köper tjänster. När det då gäller mindre omfattning som att en pensionär klipper en häck eller någon sitter barnvakt eller vad det nu kan vara i en omfattning som uppgår till mindre belopp så är det lika bra att göra detta skattefritt, så är ju fallet i princip redan idag men det är olagligt. Anpassa lagen till verkligheten istället för att jaga enskilda personer som säljer lite tjänster till privatpersoner.
När det gäller större insatser, byggarbete eller dyligt av störe omfattning så är vägen fram att göra detta avdragsgillt och därmed ge underlag för kontroll av utförare att de betalar skatter och avgifter, oberoende om de är företag eller privatpersoner. Det ger också lika förutsättningar hos kund för företag och enskilda peroner som bedriver egen verksamhet utan att ha något företag. Vi slipper en svart och en vit sektor.
Den enda nackdelen jag ser med systemet är att det tar bort möjligheten för journalister att jaga livet ur enskilda personer som inte gjort rätt för sig när man haft lite hjälp hemma. Men istället kan man ju koncentrera sig på verkligt intressanta saker, som t.ex vad staten använder skattepengarna till

Alla Svenskar betalar svart

Alla svenskar betalar svarta löner om man verkligen tänker efter. Det är nog omöjligt att undvika detta. Om det är någon av läsarna som tror att man är ren från att ha betalt svarta löner så vill jag bara kort ge några exempel från min egen värld som nog inte är unik utan helt vanlig.
Jag går och klipper mig hos en frisör som inte har någon kassaapparat. Det kostar 100 kr och jag är rätt säker på att många av inkomsterna är svarta, dvs. jag betalar svart lön. Jag har haft hjälp med att måla min sommarstuga. De som målade gav mig ett kvitto, men det saknades momsregistreringsnummer på kvittot och jag köpte själv färgen. Troligtvis var det inget som bokfördes av ”företaget” som utförde arbetet. Jag anlitade en kommunalarbetare som gjorde en utsättning på min tomt, jag beställde arbetet via kommunens växel, men jag fick inget kvitto av den som satte ut. Antagligen var det svart arbete. Jag handlar ibland på loppis i min hemstad. Där står personer som uppenbart säljer regelbundet. Inte får jag något kvitto på loppis, det är svart arbete. Jag köper jultidningar från grannens barn- svart arbete. Jag har ibland barnpassningshjälp när vi skall på fest någon kväll - svart lön. Jag lämnar bilen till service till en som är bra mekaniker men hans förmåga att bokföra är obefintlig, svart arbete. En pensionär klipper vår och grannarnas häck regelbundet, svart arbete. Fönsterputsarna på vårt kontor är utlänningar som gör ett bra arbete men något kvitto har vi inte lyckas få, svart arbete. Sotaren i vår sommarstuga kommer regelbundet på sommaren, att han skulle ha något företag tror jag inte, svart arbete. Jag köper ved av en bonde som sågar och hugger, inga kvitton, svart arbete. Jag åker taxi ibland där taxametern inte sätts på, det kallas fast pris och något kvitto får jag inte, svart arbetskraft. En pensionär i vårt område hjälper till och klär om möbler, han har bytt tyg på några stolar vi har, svart arbete. Vi har slipat om ett golv i vår sommarstuga, kvittot saknar uppgifter på företagets organisationsnummer, svart arbete. Vår cykelreparatör som lagat många punkteringar åt oss är för smutsig om händerna för att skriva kvitto eller slå in beloppet i någon kassapparat, svart arbete. På torget säljs grönsaker av personer som skördar på egen åker och åker till stan och säljer, svarta affärer. Älgkött levereras regelbundet mot viss ersättning av granne som jagar, svart arbete. När min panna krånglar kommer det en rörmokare och fixar den, inte har han med sig kvittensblock, svart arbete. Uppsättning av ny TV antenn var nödvändig när digital TV infördes, arbetet utfördes snabbt och bra men något kvitto har jag inte fått, svart arbete. I skolan organiserar några lärare skidresor till barnen varje sportlov, det blir ett litet överskott till lärarna som åker med, svart arbete.
Ja detta är ett snabbt axplock av svarta löner som jag betalar. Frågan är vem som skulle kunna undvika att betala svarta ersättningar??
Kontentan är att vi alla betalar svarta ersättningar, men det finns i de flesta fall inget alternativ.
Vari ligger felet? Är jag en skattesmitare?
Om jag var politiker skulle ovanstående lista kunna leda till min förtida avgång.
Hur kan vi då kräva av våra politiker att de skall vara rena som snön?
Vari ligger felet? I mitt beteende eller i skattesystemet som förväntar sig att alla enligt ovan skulle betala skatt på det arbete de uppenbart gjort?

Granska NUTEK och ALMI

När drevet går mot våra politiker eller företagsledare för att de gjort sig skyldiga till något omoraliskt eller olagligt finns det ingen hejd på hur stort utrymme detta får ta i media. Ett litet snedsteg kan leda till spaltkilometerar och många timmars uppmärksamhet i radio och TV. Men när riksrevisionen konstaterar att ALMI och NUTEK, som är en statlig myndigheter hanterar våra skattemedel på ett oförsvarligt sätt då är det tyst. När skattepengarna hamnar i fel händer eller det blir inga resultat av satsningar eller man prioriterar sina nära och kära när det handlar om att dela ut pengar var är journalisterna då? När kallade man senast inNUTEKs generaldirektör till TV soffan för att denne får försvara verkets klantigheter eller att ALMIS VD får förklara varför ALMIs pengar hamnar i fel fickor. Nej det händer aldrig. Frågan är varför?
Är det mer acceptabelt att myndigheter begår oegentligheter än privatpersoner? Det borde ju vara tvärt om. Våra myndigheter som gör av med miljarder av skattemedel borde vara de första att granskas. Månne det vara så att journalisterna inte är intresserade av att gräva i myndigheter utan hellre i offentliga personers göranden och låtanden.
Den senaste tidens häxjakt på politiker tycks återkomma år ut och år in. Alltid är det något som kan kritiseras men myndigheternas slarv med våra skattepengar det glömt och förlåtet direkt och kan fortgå år ut och år in utan att något görs eller att det äns diskuteras.
Vi läsare måste göra våra röster hörda. Vi vill att ni journalister ägnar minst lika lång tid år myndighetsmissbruk som åt enskilda personers slarv eller mygel. Jag vill se lite hederlig grävande journalistik i våra myndigheters hantering av sin verksamhet och hur skattemedel används. Det borde ju vara minst lika fruktansvärt att försnilla skattemedel som att undanhålla skatt och minst lika läsvärt. Nyhetsvärdet borde dessutom vara större med tanke på att det aldrig sker någon granskning av media i den världen.

Ändra skadeståndsersättningen vid medias förtal

För att få bukt med medias ständiga jagande efter skandaler och ofta helt grundlösa påståenden om människors göranden och låtanden behövs en bättre maktbalans mellan jagande journalister och deras byten. Konsekvenserna av att lägga ner ett byte som visade sig vara oskyldigt måste vara helt annorlunda än en liten prick i protokollet från pressombudsmannen eller i värsta fall en dom om ett symboliskt skadestånd på en krona, eller att man får publicera en småstilt dementi.
Mitt förslag är att lagen ändras så att skadestånd för drabbad enskild individ eller för den delen företag, inte har något tak och att det skall beräknas efter principer där man tar hänsyn till förlorade framtida inkomster, förlorade vinster, förlorat anseende, förstört varumärke, psykiskt lidande mm och att domstolarna och åklagare utbildas i att driva förtalsärenden så att skadeståndsnivåerna får en dämpande effekt på medias ständiga jakt på nya offer.
Idag finns ingen motkraft och det har lett till ett maktförhållande som innebär att mediakonsulter lär ut att man inte skall säga emot journalister, man skall snabbt göra en "pudel" dvs lägga sig ner och förklara sig skyldig till allt som sägs och underdånigt be om förlåtelse. Om man gör det så ger sig drevet. Om man hävdar sin rätt och kanske till och med gör detta på ett arrogant sätt då är det klippt. Media blir ett monster som krossar dig och kanske även ditt företag och bevisar vem det är som har rätt att slå. Inte kan du som offer slå tillbaka nej nej nej, hur skulle det se ut. Då kan det ju ifrågasättas om media har rätt och det är ju aldrig bra enlig medialogiken. Att hänvisa till anonyma källor skall heller inte kunna hålla i en domstolsprövning, då skall eventyuella bevis prövas som i alla rättstvister. anonyma källor får inte ha något bevisvärde i prövning av förtal och ekonomisk skada på grund av medias vinklingar av verkligheten.
Men att få till stånd en förändrad lagstiftning innebär att man måste utmana maktens centrum och vem vågar det? En regering som försöker driva igenom detta kommer givetvis att tvingas på fall av mediamakten så det finns nog litet hopp om att en förändring kan komma till stånd den vägen. Kanske det finns ett hopp i bloggvärlden. Om vi som skriver bloggar och som inte är beroende av medialogiken eller politiska röster agerar kan vi kanske rubba maktbalansen och ta de drabbades parti.