Maktmissbruk i myndigheter

Det finns ett gammalt ordspråk som säger att makt korrumperar och att absolut makt absolut korrumperar. Ofta tas detta upp när man i Sverige beskriver förhållandena i andra länder. Speciellt om staten som man kritiserar inte uppfyller svenska kriterier på demokrati.
Det tycks också vara så att den allmänna uppfattningen i Sverige är att vårt statskick garanterar och skyddar oss medborgare mot att bli utsatta för förtryck och förföljelse.
Detta är tyvärr inte sant.
Våra myndigheter styrs inte enligt demokratiska principer utan med utgångspunkt från att myndigheten bevakar och verkställer ett mandat som de en gång i tiden har fått av en regering.
När myndigheten väl är igång så tycks allt fokus ligga på att bevara sin egen existens och att visa upp för politiker att man behövs. Sålunda gäller att myndigheten måste visa att det egna verksamhetsområdet är absolut nödvändigt att satsa på. Minst måste regeringen anslå pengar så att det räcker till löner och gärna mer pengar så att man kan expandera. Motivet för den egna existensen varierar från antalet upptäckta fuskare i samhället inom det egna området till att bevisa att myndigheten lönar sig dvs drar in mer pengar till statskassan än den kostar.
Målgruppen för myndigheternas insatser är företag och enskilda personer.
De som råkar i klorna på en myndighet är så gott som alltid chanslös. Myndighetspersoner står starka och backas upp av andra myndigheter så utsikterna att få rätt för en enskild person eller mindre företag är mycket små. Här gäller inte demokrati och rättvisa utan här gäller det att myndigheten skall motivera sin egen existens och då klämmer man åt för att få fler framgångsrika insatser i sin statistik. Att det kan handla om grovt rättsövergrepp är inget som kommer upp på agendan. Endast ett litet fåtal fall kan uppmärksammas av media och man kan förfasa sig över exemplet. Men att maktmissbruket är satt i system och ökar. Det är inte på agendan.
Vad kan man göra åt denna utveckling? Ja det är en svår fråga, som jag inte har något svar på.
Ge gärna en kommentar med ett exempel om ni har något.

Vem bevakar våra myndigheter?

Sverige har myndigheter för massor av uppgifter. Vi har tydligen ansett att allt kan ordnas av en myndighet. Om något problem debatteras och utreds så har resultatet för det mesta blivit att utredningen föreslagit en ny myndighet. Regeringen har inrättat myndigheten, utsett den som kan problemet bäst, dvs för det mesta ordförande i utredningen till generaldirektör. Avsatt en lämplig mängd pengar i budgeten och sedan ansett att problemet är löst. Tyvärr har detta beteende resulterat i en enorm mängd myndigheter som alla har en given förstahandsprioritering nämligen att se till att myndigheten överlever och får tillräckligt med pengar för att anställa och rekrytera personal.
Eftersom fokus nummer ett inte är att "lösa aktuellt problem" utan att garantera den egna anställningstryggheten så utvecklar myndigheten redskap och definitioner som gör att man kan försvara sig mot eventuella angrepp från politiker, media och privatpersoner. Sålunda stärker myndigheten greppet över samhället och medborgarna efterhand som deras förmåga att överleva utvecklas.
Tillväxtverket redovisar att de bidrar till landets tillväxt. Almi menar att vi har växande företag på grund av ALMI. Skattemyndigheten menar att det finns enorma mängder av obeskattade verksamheter som motiverar mer pengar till skattemyndigheterna. Polisen visar att brottsligheten ökar så vi behöver mer poliser. Domstolarna hinner inte döma alla farliga förbrytare och måste ha mer pengar. Sjukvården har gigantiska köer och behöver mer pengar. Ekobrottsmyndigheten hittar "skurkar" som utnyttjat otillbörlig information för att göra aktieaffärer, osv osv. Tänk om vi inrättat en myndighet för att hantera problemet med trolldom och häxor när det var på tapeten. Visserligen hittade man några 1000 häxor i Sverige på 1600- talet men om man inrättat en myndighet mot trolldom och häxor då så hade vi säkert kunnat hitta betydligt fler som sålt sin själ till djävulen och eldat upp betydligt fler häxor. En sådan myndighet hade säker även kunnat överleva till våra dagar och då hade vi kunnat rannsaka många som nyttjat trolldom även idag.
Så frågan är vad finns att göra för att hejda alla dessa myndigheters övergrepp på enskilda människor och på företag som inte har tillräckliga resurser för att försvara sig?
Är det någon av mina läsare som har några bra förslag?
Uppenbart vågar inte våra politiker sig på myndigheterna de är alldeles för starka för att enskilda politiker skall våga sig i kast med uppgiften att sanera och lägga ner.

Vad är näringspolitik?

Alla regeringar i Sverige har talat om näringspolitik. Ofta är det ett slagord i debatten mellan de olika partierna. Man anklagar sina motståndare för att ha en dålig näringspolitik. Dock är det inte uppenbart vad näringspolitik betyder. Det är inte heller uppenbart vilka områden som ingår och vad målen är. Låt mig ta några exempel. Alliansen talar ibland om att det är en bra näringspolitik att man tagit bort förmögenhetsskatten. Att det är näringspolitik och inte skattepolitik kan man fundera över. Alliansen har infört jobbcoacher som en del i näringspolitiken. Dvs personer som skall hjälpa arbetslösa att söka jobb. Är det inte arbetsmarknadspolitik? Socialdemokraterna har ondgjort sig över att regeringen sänker arbetsgivareavgifterna för ungdommar och menar att det är en dålig näringspolitik. Är det inte också arbetsmarknadspolitik? Villkoren för småföretag vad gäller skatter är klart krångliga och svårgenomträngliga. Alliansen har då satt upp ett mål i näringspolitiken att minska krånglet! Inte heller det är uppenbart näringspolitik.
Finns det då några exempel på vad som är näringspolitik? Ja jag har några exempel som är mycket viktigt för näringslivet. Det första handlar om finansiering av risktagande. Om ett litet företag bestämmer sig för att satsa framåt med utveckling av sin produktion, nya produkter och marknadsföringsinsatser på nya marknader, så finns det dåliga möjligheter att dela det risktagandet med staten. Om det lyckas innebär det fler anställda och mer skatteintäkter till staten. Om det misslyckas kan företagaren gå i konkurs. I många länder finns det riskdelningsfonder för sådant. Det är näringspolitik av klass. Detta finns inte på agendan i Sverige.
Ja överhuvudtaget finns det väldigt lite insatser för att hjälpa företagen med utveckling av den egna verksamheten. Man hjälper arbetslösa att söka jobb men man hjälper inte företagen att expandera så att de kan anställa.
Ja näringspolitik borde enligt min mening handla om att bistå företagen så att de kan utvecklas

Angreppet på Kamprad och IKEA

Uppdrag granskning i SVT har i två program gett sig på IKEAs grundare och den företagsstruktur som IKEA byggt upp. Huvudpunkterna i deras reportage tycks vara att IKEA smiter undan skatt i Sverige genom att belasta varorna med en royalty på 3 % och att dessa pengar hamnar i en stiftelse i Lichteinstein. Det diskvalificerar enligt uppdrag IKEA från att få uppträda som ett svenskt företag.
Uppdrag gransknings reportrar hittar flera ”experter” bla en tysk skatteprofessor som uttalar sig negativt om IKEAS ägarstruktur och ledningssystem. Den tyska professorn är mycket upprörd och menar att IKEAS royaltybetalning drabbar tyska möbelföretag som minsann får betala skatt i Tyskland. Att dessa företag säkert också har kostnader som är royalty på de möbler man säljer är det ingen som tycks bry sig om. Det är IKEA man är ute efter.
Uppdrag granskning visar också stolt upp vilken uppmärksamhet programmet fått runt om i världen. ”Skattesmitaren” Ingvar Kamprad och skumma stiftelser hängs ut runt om i världen. Givetvis nämns inte att det är uppdrag granskning som lyfter fram bilden. Det finns inga rättsfall eller brott mot skattelagarna att hänvisa till utan det handlar om moral men det är inget som de utländska medierna tar upp utan man målar vidare på uppdrag gransknings misskrediteringar av person och bolag.
Dessutom ifrågasätter man vem som skall ta över efter Ingvar Kamprad. Hans tre söner är ju inte riktiga svenskar utan bor ju utomlands och en är tydligen inte ens svensk medborgare! Man insinuerar att det kan leda till att IKEA i Älmhult inte får finnas kvar. Sönerna syns ju inte ofta i Älmhult och de intervjuade personerna har aldrig träffat sönerna. Alltså tycks uppdrag granskning mena är det risk att IKEA inte får vara kvar i Älmhult. Vad är detta för journalistik och vad är egentligen uppdrag gransknings agenda? Är det endast Jantelagens principer som styr uppdrag gransknings reportrar eller vad är det.
Man tycks mena att IKEAS ägarstruktur och royaltysystem är en skymf mot de anställda mot kunder och mot oss svenskar som låtit oss utnyttjas i IKEAS marknadsföring och att svenska jobb hotas av IKEAS ägar- och maktstruktur. Sanningen är den omvända och det har Ingvar Kamprad och IKEA visat tydligt genom alla de arbetstillfällen som skapats i Sverige och all den good-will som IKEA spridit över värden för svenskheten.
Om det är något som hotar IKEAS position på marknaden så inte är det ägarstrukturen snarare är det påhopp av den typ som uppdrag granskning dragit igång.
Minskning av marknadsandelar och minskade överskott i verksamheterna är saker som kan hota IKEA och redan vädrar IKEAS konkurrenter morgonluft. Jag var på ett möbelvaruhus i Tyskland idag och när de hörde att vi var svenskar, vilket är en ganska ovanlig kundgrupp för aktuellt varuhus så frågade de om vi kom för att IKEA som ligger 3 km från möbelvaruhuset ägdes av en skattefuskare! Så uppdrag granskning har orsakat IKEA mer skada än någon annan. Så hotet mot IKEA kommer inte från Ingvar Kamprads sätt att bedriva verksamheten utan från medias påhopp. Begreppet ”nytig idiot” dvs någon som går någon annans ärende utan att veta om det är i hög grad tillämplig på uppdrag granskning