Vad är näringspolitik?

Alla regeringar i Sverige har talat om näringspolitik. Ofta är det ett slagord i debatten mellan de olika partierna. Man anklagar sina motståndare för att ha en dålig näringspolitik. Dock är det inte uppenbart vad näringspolitik betyder. Det är inte heller uppenbart vilka områden som ingår och vad målen är. Låt mig ta några exempel. Alliansen talar ibland om att det är en bra näringspolitik att man tagit bort förmögenhetsskatten. Att det är näringspolitik och inte skattepolitik kan man fundera över. Alliansen har infört jobbcoacher som en del i näringspolitiken. Dvs personer som skall hjälpa arbetslösa att söka jobb. Är det inte arbetsmarknadspolitik? Socialdemokraterna har ondgjort sig över att regeringen sänker arbetsgivareavgifterna för ungdommar och menar att det är en dålig näringspolitik. Är det inte också arbetsmarknadspolitik? Villkoren för småföretag vad gäller skatter är klart krångliga och svårgenomträngliga. Alliansen har då satt upp ett mål i näringspolitiken att minska krånglet! Inte heller det är uppenbart näringspolitik.
Finns det då några exempel på vad som är näringspolitik? Ja jag har några exempel som är mycket viktigt för näringslivet. Det första handlar om finansiering av risktagande. Om ett litet företag bestämmer sig för att satsa framåt med utveckling av sin produktion, nya produkter och marknadsföringsinsatser på nya marknader, så finns det dåliga möjligheter att dela det risktagandet med staten. Om det lyckas innebär det fler anställda och mer skatteintäkter till staten. Om det misslyckas kan företagaren gå i konkurs. I många länder finns det riskdelningsfonder för sådant. Det är näringspolitik av klass. Detta finns inte på agendan i Sverige.
Ja överhuvudtaget finns det väldigt lite insatser för att hjälpa företagen med utveckling av den egna verksamheten. Man hjälper arbetslösa att söka jobb men man hjälper inte företagen att expandera så att de kan anställa.
Ja näringspolitik borde enligt min mening handla om att bistå företagen så att de kan utvecklas

Angreppet på Kamprad och IKEA

Uppdrag granskning i SVT har i två program gett sig på IKEAs grundare och den företagsstruktur som IKEA byggt upp. Huvudpunkterna i deras reportage tycks vara att IKEA smiter undan skatt i Sverige genom att belasta varorna med en royalty på 3 % och att dessa pengar hamnar i en stiftelse i Lichteinstein. Det diskvalificerar enligt uppdrag IKEA från att få uppträda som ett svenskt företag.
Uppdrag gransknings reportrar hittar flera ”experter” bla en tysk skatteprofessor som uttalar sig negativt om IKEAS ägarstruktur och ledningssystem. Den tyska professorn är mycket upprörd och menar att IKEAS royaltybetalning drabbar tyska möbelföretag som minsann får betala skatt i Tyskland. Att dessa företag säkert också har kostnader som är royalty på de möbler man säljer är det ingen som tycks bry sig om. Det är IKEA man är ute efter.
Uppdrag granskning visar också stolt upp vilken uppmärksamhet programmet fått runt om i världen. ”Skattesmitaren” Ingvar Kamprad och skumma stiftelser hängs ut runt om i världen. Givetvis nämns inte att det är uppdrag granskning som lyfter fram bilden. Det finns inga rättsfall eller brott mot skattelagarna att hänvisa till utan det handlar om moral men det är inget som de utländska medierna tar upp utan man målar vidare på uppdrag gransknings misskrediteringar av person och bolag.
Dessutom ifrågasätter man vem som skall ta över efter Ingvar Kamprad. Hans tre söner är ju inte riktiga svenskar utan bor ju utomlands och en är tydligen inte ens svensk medborgare! Man insinuerar att det kan leda till att IKEA i Älmhult inte får finnas kvar. Sönerna syns ju inte ofta i Älmhult och de intervjuade personerna har aldrig träffat sönerna. Alltså tycks uppdrag granskning mena är det risk att IKEA inte får vara kvar i Älmhult. Vad är detta för journalistik och vad är egentligen uppdrag gransknings agenda? Är det endast Jantelagens principer som styr uppdrag gransknings reportrar eller vad är det.
Man tycks mena att IKEAS ägarstruktur och royaltysystem är en skymf mot de anställda mot kunder och mot oss svenskar som låtit oss utnyttjas i IKEAS marknadsföring och att svenska jobb hotas av IKEAS ägar- och maktstruktur. Sanningen är den omvända och det har Ingvar Kamprad och IKEA visat tydligt genom alla de arbetstillfällen som skapats i Sverige och all den good-will som IKEA spridit över värden för svenskheten.
Om det är något som hotar IKEAS position på marknaden så inte är det ägarstrukturen snarare är det påhopp av den typ som uppdrag granskning dragit igång.
Minskning av marknadsandelar och minskade överskott i verksamheterna är saker som kan hota IKEA och redan vädrar IKEAS konkurrenter morgonluft. Jag var på ett möbelvaruhus i Tyskland idag och när de hörde att vi var svenskar, vilket är en ganska ovanlig kundgrupp för aktuellt varuhus så frågade de om vi kom för att IKEA som ligger 3 km från möbelvaruhuset ägdes av en skattefuskare! Så uppdrag granskning har orsakat IKEA mer skada än någon annan. Så hotet mot IKEA kommer inte från Ingvar Kamprads sätt att bedriva verksamheten utan från medias påhopp. Begreppet ”nytig idiot” dvs någon som går någon annans ärende utan att veta om det är i hög grad tillämplig på uppdrag granskning

Jantelagen drabbar Ingvar Kamprad

Uppdrag granskning har nu gett sig på Ingvar Kamprad med hissad Janteflagga.
Man jagar honom med frågor om vad han gör av IKEAS vinster. Hamnar de i Luxemburg, Holland eller Schweiz och varför hamnar de inte hos skattmasen i Sverige. Man pekar ut Sveriges kanske mest framgångsrika egna företagare som en skurk och lögnare. Alla i Jantelandet skall förfasa sig över att han som ju ändå talar svenska och är född i Sverige har skaffat sig miljarder på banken. Det är inte rättvist tycks budskapet säga. Att han sedan lång tid inte bor i Sverige och att det bolag han skapat och äger agerar som alla internationella företag, dvs att inte i onödan betala skatt i ett högskatteland, det finns inte på agendan. Nej man visar film på när någon reporter lyckats fånga in Kamprad i kvällsmörkret och genast anklagar honom för att vara omoralisk skattesmitare. Fy vad hemskt.
För de allra flesta svenskar är Ingvar Kamprad en hjälte som inte bara skapat ett mycket framgångsrikt företag utan som också betytt väldigt mycket för marknadsföringen av Sverige utomlands. De flesta svenskar är stolta över IKEA och dess grundare.
Uppdrag granskning i SVT drar sig inte för att smutskasta och framställa Ingvar som en skurk. Att man gör detta är helt en funktion av Jantelagen.
"Han skall väl inte tro att han är något" strålar ut ur reportrarnas munnar maskerat med frågor om stiftelser och bolagsbildningar samt royaltyersättningar. Fy vad jag blir beklämd och tycker synd om vår gamle hjälte.
Att det hela är helt lagligt och följer internationella spelregler för företagande det bekymrar inte uppdrag gransknings reportrar, nu handlar det om moral eller rättare sagt Jantemoral och där biter inga fakta.
Uppdrag granskning skjuter sig allvarligt i foten med att hoppa på Ingvar Kamprad. Han är och förblir en hjälte och att smutskasta en hjälte spiller mer skit på de som kastar än den man siktar på.
Så låt oss förenas i ett upprört och indignerat BUUUU för uppdrag granskning. Något annat går inte att göra självklart kan man inte stämma journalisterna för förtal de har ju yttrandefriheten på sin sida.
Avslutningsvis vill jag säga att det finns antagligen ingen annan nu levande svensk som gjort så mycket gott för Sverige och svenskarna som Ingvar Kamprad. Han är och förblir en hjälte, en förebild och han personifierar det hopp om en bättre framtid som många bär på. Så Ingvar låt dig inte störas av dessa påhopp. Du har oss Svenskar med dig och speciellt vi som själva är företagare gillar dig ser allt gott du gjort och hoppas du inte tar för illa vid dig.

Rättsosäkerheten i Sverige på agendan

Efter en dom i högsta domstolen har rättsosäkerheten när det gäller sexualbrott uppmärksammats. Det är tydligen så att män döms till långa fängelsestraff utan att det finns några bevis på begånget brott. Det räcker med att kvinnan som anmält mannen ger sin version av händelsen och om mannens är avvikande så går domstolarna på kvinnans berättelse. Det krävs inga objektiva bevis för att fälla mannen i sexualbrott. Det har även internationellt uppmärksammats att man i Sverige har en rättsapparat som alltid litar på ena partens påstående. Enligt grundbultarna i lagstiftningen skall ingen dömas om det föreligger minsta tvivel om att personen är skyldig. Dvs hellre fria än fälla är grundtanken i lagen. Verkligheten är dock inte sådan och det gäller inte bara i sexualbrotts fall utan betydligt bredare än så.
Rättsosäkerheten är antagligen ännu större när det gäller myndigheter kontra medborgare. Om en svensk myndighet påstår att en individ gjort något brottsligt. Dvs något som avviker från aktuell myndighets regelverk är individen så gott som alltid chanslös. Domstolarna tror på myndigheternas tolkningar och påståenden i en helt ofantlig omfattning. Sålunda har polisen alltid rätt och en polismans vittnesmål slår alltid en enskild människas. Skattemyndigheternas påståenden om brott leder till fällande domar, även om individen hävdar att det är slarv eller glömska som är orsaken till uppdagat fel. Domstolarna fastslår att det är ett brott, om nu inte den åtalade råkar ha mycket gott om pengar och kan anlita skickliga advokater.
Så vi har i Sverige i huvudsak ett rättsväsende som tillvaratar myndigheternas intressen och inte individens. Det är en form av förtryck som är ganska svårfångat och som sker i det fördolda. De som drabbas vill helst inte ta en strid och definitivt inte föra ut det i media.
Media granskar sällan tvister mellan medborgare och myndigheter på ett obundet och professionellt sätt utan även media gillar att hänga ut skyldiga medborgare före att angripa rättsväsendet eller enskilda myndigheter.
Så akta er för tvist med myndigheter och hoppa inte i säng med fel kvinna det kan ge fängelse

Regelförenkling för företagen

Det nya året innehåller fagra löften till oss företagare- igen. Det skall bli mindre regler och vi företagare skall få det bättre. Ja alla politiska partier vill värna om oss. Tyvärr är detta inte en nyhet utan det är löften som kommer ofta och från ibland oväntat håll. Problemet är att det inte finns någon koppling mellan ord och verklighet. Jag tror att de flesta politiker som tar det positiva greppet och ordflödet när man talar om företag så gott som alltid inte har något inflytande över det man talar om. det är med andra ord fagra ord. Man kunde lika gärna säga att man vill se ett bättre väder med mer sol och mindre regn. Dvs uttalanden som många ställer sig bakom men där möjligheten att göra något är ingen.
Tillbaka till löftena inför 2011. Maud Olofsson talar om regelförändringar och att krånglet skall minska. Det låter ju bra, men vad är det hon menar med krångel? Är det att myndigheterna gärna jagar småföretag eller vad är det? Eftersom det är ett politiskt löfte så har man också satt en myndighet nämligen tillväxtverket att följa upp det hela. Tillväxtverket är i sig själv en av de krångligaste myndigheter man kan ha att göra med som företagare så det finns låg förståelse för målet på tillväxtverket. Men man rapporterar likväl de minskningar som hittills uppnås. Givetvis vill man inte att förenklingarna skall "drabba" det egna området. Det kan ju leda till massarbetslöshet bland anställda på tillväxtverket så det gäller ju att definiera mål, medel och resultat så att man klarar sig undan det hela. Sålunda blir det regler och krångel som finns i andra delar av byråkratin man koncentrerar sig på.
Lite konstigt kan man ju tycka att det är att tillväxtverket både skall definiera, identifiera, föreslå åtgärder och utvärdera insatserna för regelkrångel.
Min förhoppning är att det dock är en dörr som öppnats lite lite grand och att det så småningom leder till att någon med muskler och insikt verkligen tar tag i det hela och får till stånd en förändring. Hoppet att detta skulle ske under 2011 är dock litet. Stora och nödvändiga förändringar sker nästan endast vid eller efter en kris och det är ingen kris i sikte för tillfället och det bådar snarare om nya regler, skatter och fler byråkrater som jagar oss företagare, så ha inga förhoppningar om regelförändringar och under tiden ger jag er ett gott råd. Akta er för myndigheterna, fall inte i fällan, gå inte med i EU projekt, ESF projekt, strukturfondsprojekt eller andra insatser som staten vill att nui skall vara med på. Det är fällor och inget som kommer att vara bra för företaget.

Nytt år som företagare

Det ser positivt ut för Sverige enligt nyheterna. Innebär det också att vi småföretagare kommer att få det bättre? Kanske för vissa och kanske inte för andra. Att få det bättre betyder för de flesta att det strömmar in mer pengar och att problemen minskar med att driva företaget. Uppenbart minskar inte antalet regler och rapporteringar till myndigheterna. Regeringens mål att minska krånglet med 25 % gick inte att genomföra utan enligt den senaste utvärderingen har krånglet minskat med 7 >% men givetvis är det svårt att mäta detta. Det beror på vilken typ av företag man har och vilka regler som är krångliga för det enskilda företaget. å för många är det ingen skillnad. Myndigheternas vakande öga består och lättnaden är liten. Det gäller att sträva på och hoppas på att inget blindskär finns i farvattnen.
Ha det bra och lycka till

Julstök och bokslut

När året närmar sig sitt slut gäller det att både fixa jul och ha koll på årets resultat. Om några kostnader kan tas eller skjutas på så påverkar det kanske årets resultat från plus till minus och resultatet kan får man sedan leva med när det gäller bokslut och eventuell kreditvärdighet mot leverantörer och banker. Det kan också handla om skatteplanering så att man inte åker på en skattekostnad som är onödig. Kanske dessa medel behövs nästa år för att kunna göra nödvändiga investeringar och satsningar. Så nu gäller det att veta var man står och vad man är på väg.
För många innebär det att det är mellandagarna som är kristiska med inventeringar preliminära bokslut mm. Ja det är företagarens julpyssel.
Förhoppningsvis har det gått bra och framtiden kan betraktas med utgångspunkt från svarta siffror är det röda så är det tråkigt trots att det är julens färg.
Gott slut och på återseende nästa år!
Tack för att ni läser min blogg och ge gärna lite kommentarer om vad ni tycker är värt att läsa och vad ni kanske vill ha mer av.

ESF, Socialfonden, en farlig finansiär

jag har tidigare varnat för strukturfonderna som kan bli en fälla för ett företag som får stöd rån strukturfonderna. Nu har jag från fler kollegor hört liknande historier från socialfonden. De pengar som de betalar ut i stöd till olika utbildningsprojekt för personalen har massor med "dolda" regler som kan uppenbara sig efter det att projektet påbörjats. Det kan gälla upphandlingar av utbildare eller konsulter eller hur man räknar kostnader, som inte följer vanliga bokföringsregler utan här finns massor av kostnader som inte är legitima enligt ESF trots att det är kostnader för projektets genomförande. Det hela slutar ofta i att man inte får ut den ersättning som är tänkt och att risken är att man dessutom får betala tillbaka redan utbetalda medel. Så varning för ESF det är inte en verksamhet som man kan lita på.
Dessutom dyker det upp granskare som har en tjock regelbok i bakficka som endast är intresserad av att paragraferna följs, helt ointresserade av resultatet!

Politiker i soffan

Politiker gillar att synas och höras. Det leder numera till att man tycks tacka ja till alla TV program där man får vara med. Oftast är det idag olika typer av nöjesprogram som vill ha med politiker och ställa konstiga frågor om allt möjligt. politikerna nappar under mottot att så länge man syns och hörs finns man och då får man väljare. Det tycks vara en allmän uppfattning att man röstar på politiker och partier som ofta syns i de mest skilda sammanhang. grundtanken är att väljarna är dumma i huvudet och röstar på den man känner igen. Åsikter och meriter spelar ingen roll, man skall vara TV kändis. Maud Olofsson sa häromdagen i en sådan soffa att det var hennes jobb! Jag som trodde att hon som näringsminister skulle arbeta med näringslivets utveckling och förnyelse, men det gör hon genom att låta sig intervjuas om sin smak och synen på humor.
Tänk om samtliga våra folkvalda skulle ägna sig åt att försöka skapa ett bättre Sverige och att via en livfull debatt hitta lösningar på svåra problem och att ägna sig åt att hitta hållbara långsiktiga lösningar. Men detta är ju inte politikernas roll längre, man skall synas och vara som folk är mest så man får röster och kan sitta kvar som statsråd. Det hela leder till ett stagnerande samhällsbyggande och till att makten ligger hos alla tjänstemän och byråkrater som förvaltar det som finns. Att skapa nytt det verkar inte vara på agendan mer än några veckor innan valen, sedan somnar det hela in igen och folk bryr sig inte.

Många myndigheter silar kameler och jagar mygg

DO eller som det heter Diskrimineringsombudsmannen, har nu under lång tid försökt få olika personer fällda i domstol för diskriminering, det kan gälla väldigt många skitsaker som förs till domstol till stora kostnader och med ofta löjets skimmer över sig. Lyckligtvis får DO oftast backning i domstolarna men det innebär inte att det skapas massor av lidande och frustration såväl hos de personer som släpas inför rätta som hos de personer som tror att deras sak är av sådan vikt att det är lönt att driva stora och kostsamma rättegångar mot andra människor som sedan frikänns. Tyvärr är inte DO ett avvikande exempel utan det finns andra myndigheter som också med förkärlek river upp himmel och helvete och drar personer inför rätta för saker som uppenbart är slarv och inte en uppsåtlig brottslig handling. Värst är det antagligen när ekobrottsmyndigheten driver ärenden. Blotta namnet på myndigheten kan få folk att anse att de anklagade måste vara skyldiga och då till det värsta man kan tänka sig. Ekobrott! Det låter förfärligt. Mycket stora resurser har getts dessa myndigheter för att de skall bevaka samhällets intresse. Tyvärr verkar det som om deras arbete i stora delar är fullständigt felinriktat och misslyckat med stora konsekvenser för utsatta människor.
Det som bör göras är att kraftigt minska resurserna för dessa myndigheter och att se till att de bemannas med kompetenta människor som kan sovra ut kamelerna och strunta i myggen